Man orkar inte alltid. Ibland har jag tänkt att jag också skulle ha annat att göra på veckoslutet än att gå på ytterligare ett möte eller seminarium för Veterinärförbundets delegation. Och samtidigt har jag undrat om jag verkligen har någonting sådant att ge som inte många andra också vet, kan eller tänker. 

Men när delegationen sedan samlas igen, kolleger som representerar olika orter, specialiteter och åldersgrupper sammanstrålar och ett glatt och entusiastiskt sorl fyller mötesrummet, blir jag glad och stolt över deltagarnas osjälviska engagemang för våra gemensamma ärenden och över privilegiet att vara en del av denna grupp. Det är fint att få lyssna på välgrundade och mångsidiga inlägg för eller emot i någon fråga, som ofta gäller någon annan yrkesgrupp än min och som därför kan vara rätt främmande för mig. Det ger mig möjlighet att lära mig nya saker. Å andra sidan har jag kanske kunnat ge andra ny information eller nya infallsvinklar att tänka på när jag framfört mina egna uppfattningar.

Delegationens möten och de intressanta seminarierna och grupparbetena i anslutning till dem är troligen det bästa sättet att lära känna nya människor, bygga nätverk och sticka hål på sina egna och andras mentala bubblor i vår alltmer internationaliserade och mångskiftande yrkeskår. Det finns ett allt större behov av liknande vaksamhet och vilja i alla branscher och överallt i världen, om vi vill komma överens om våra gemensamma ärenden och sköta dem framgångsrikt trots all profilerad information och alla falska nyheter som vi utsätts för.

Vår lilla yrkeskår bär ansvar för ett vidsträckt och mångfasetterat område som har en stor betydelse för samhället. Vi har ett värdefullt arv att förvalta – och det är bra så, för vem annan skulle kunna göra det än vi? Vi är högutbildade och ansvarsfulla, det är vi som sköter om vår profession och därför är vi de bästa experterna i vårt fack. Det betyder att vi är skyldiga att modigt uttrycka våra åsikter. Vi är också skyldiga att väcka offentlig debatt om frågor som kan kännas tråkiga för oss eller som det till och med kan vara ofördelaktigt för oss att lyfta fram. Ett bra exempel på detta är djurförädlingen, som i fråga om många djurarter gått för långt med tanke på djurens välmående. Frågan har numera diskuterats i många olika medier och den här diskussionen har redan börjat påverka den allmänna opinionen.

Vi ser fram emot en mycket aktiv valvår med både riksdags- och europarlamentsval. På hösten blir det kanske också aktuellt med landskapsval, men ett är i varje fall säkert – att vårt eget förbund ordnar sitt delegationsval i höst. Val och representativ demokrati har hundraåriga traditioner i vårt land; det självständiga Finlands första allmänna kommunalval ordnades i december 1918 och riksdagsval i mars 1919. De här båda valen ordnades bara några månader efter de sista skedena i inbördeskriget, som slitit nationen i tu. Efter kriget utlystes även amnesti för alla krigsfångar. Valen och amnestin är fina exempel på människornas tro på framtiden trots svåra omständigheter. Finländarna har haft vilja att delta och påverka, och att rösta har upplevts vara det rätta sättet att göra det. Att rösta är en fin rätt och skyldighet än i dag! 

I år är det möjligt att rösta elektroniskt i förbundets delegationsval. Om din entusiasm ännu inte räcker till för att ställa upp som kandidat ska du åtminstone använda din unika rösträtt för din egen och hela medlemskårens bästa. Ju fler som röstar, desto mer heltäckande blir yrkeskåren representerad i delegationen! Det går lika snabbt och enkelt att rösta som att titta på en flyktigt glädjande kattvideo eller att gilla halvbekanta Facebookvänners inlägg, men din röst har en helt annan inverkan på din egen och vår yrkeskårs framtid. Mahatma Gandhi sade: ”Du ska själv vara den förändring som du vill se i världen”.

Ava Sovijärvi
Flerfaldig delegationsledamot, senast under mandatperioden 2017–2019, ledamot i statsutskottet, förbundsaktiv i många tidigare uppgifter, veterinär i Försvarsmakten och i dess internationella uppdrag samt Årets veterinär 2012 ja Veterinärförbundets hedersmedlem