Den nya djurskyddslagen har beretts länge och träget.

Jag har haft äran att representera Finlands Veterinärförbund i styrgruppen i slutet av dess arbete. Dessutom har jag varit medlem i jord- och skogsbruksministeriets delegation för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande, som kommit med ståndpunkter till ministeriet och deltagit i beredningen till exempel genom att diskutera sällskaps- och hobbydjurens beteendemässiga behov. I skrivande stund är den nya lagen ute på remiss, som avslutas innan tidningen kommer ut. Jag hoppas att så många veterinärer som möjligt antingen med ett eget eller med sin arbetsplats utlåtande tagit ställning till denna för oss gemensamma och viktiga fråga.

Ställning har säkert tagits till åtminstone djurens tillgång till vatten, som i lagförslaget formulerats med orden: “vid skötseln ska det säkerställas att varje djur får tillräckligt med vatten eller annan dryck av god kvalitet”. Vatten är en av livets grundförutsättningar, och ett krav på ständig tillgång till vatten på permanenta djurhållningsplatser hade enligt min mening varit en nödvändig reform. Ett djur ska få dricka när det vill och så mycket det vill. Också med tanke på tillsynen är det problematiskt om det inte finns något sådant krav. Genom en förordning skulle det vara möjligt att avvika från paragrafen om man anser att till exempel kalvar i kalvhyddor eller frigående renar ska lämnas utanför den.

En annan fråga som väckt debatt särskilt bland tillsynsveterinärer är de myndigheter som ansvarar för djurskyddstillsynen. I lagutkastet har som sådana fastställts jord- och skogsbruksministeriet, Evira, landskapen, polisen och gränsveterinären. Detta gör det möjligt för landskapen att anställa personer med olika utbildningsbakgrund att utöva tillsyn. Enligt mig och också enligt Veterinärförbundet är djurskyddstillsyn ett arbete som ska utföras av veterinär. En veterinär är absolut den bästa experten på djurskyddstillsyn. Vem annan skulle kunna bedöma smärta, lidande och olägenhet för välbefinnandet som ett djur upplevt tidigare, i nuläget och potentiellt även upplever i framtiden? Djurskyddstillsynen utövar betydande offentlig makt och ingriper i människors grundläggande rättigheter. Med tanke på tillsynskundernas rättsskydd är en sakkunnig, opartisk och administrativt behörig tillsyn mycket viktigt och det nuvarande välfungerande systemet med tillsynsveterinärer bör bibehållas. Även i tingsrätten måste man kunna bevisa och motivera den olägenhet för ett djurs välbefinnande som omständigheterna och bristen på vård orsakat.

Det finns också mycket bra i utkastet till djurskyddslag. Även Veterinärförbundets åsikter har i själva verket beaktats i beredningen av lagen på ganska många punkter. Lagen syftar till att bättre ta hänsyn till djurens beteendemässiga behov, vilka vi allt bättre känner till tack vare förtjänstfull forskning. Å andra sidan har det också gjorts kompromisser om djurens rörelsefrihet. De kan i och för sig justeras med en förordning genom att exempelvis lägga till rastningskrav för båskor. I utkastet finns också många bra paragrafer om bland annat skötsel av djur, djurhållningsplatser, kontroll av djurens fortplantning, gruppering, djurskötares behörighet och administrativa tvångsmedel. Av någon anledning har ändå möjligheten att genomföra brådskande tillsynsåtgärder tyvärr utelämnats ur det nya lagutkastet, vilket om det stannar vid detta, skulle försvåra tillsynen avsevärt.

Jag tror att vi med den nya lagen och andra tillgängliga medel kan främja djurens välfärd även i fortsättningen. Här är och kommer vi veterinärer genom vårt mångsidiga arbete alltid att vara i en viktig och inflytelserik position.

Maria Wahlfors
Ordförande för Finlands Veterinärförbunds djurskyddsutskott