Läkarkartellen är grunden för läkarnas, tandläkarnas och veterinärernas intressebevakning. Kartellen, som grundades av de olika förbunden, har haft rätt till självständiga förhandlingar om villkoren i Läkaravtalet med KT Kommunarbetsgivarna ända sedan 1990-talet. Det interna samarbetet inom Läkarkartellen är viktigt, och speciellt viktigt är det just nu.

Reformen av landskapen och social- och hälsovården berör ca 16 700 av våra medlemmar som fungerar inom Läkaravtalets ramar. Reformen påverkar dem alla. Det nya systemet kan komma att innebära både att man får en ny arbetsgivare, att själva arbetets villkor förändras, och att den interna arbetsfördelningen och ledningen av arbetet förnyas.
Det är viktigt för oss alla att vi har en tillräckligt omfattande professionell autonomi, och att vi kan göra ett gott arbete för våra patienters bästa. Då behöver vi kompetenta ledare med en avsevärd substanskunskap, och personalen måste också vara med på förändringarna. Våra förtroendevalda har en väldigt viktig roll i beredningsskedet.

Huvudavtalet förnyas i samarbete mellan KT Kommunarbetsgivarna och huvudavtalsparterna. Antagligen kommer man att förhandla nästa år, efter att man har förhandlat på förbundsnivå. I fortsättningen kommer avtalen att vara indelade i kommunal-, landskaps- och företagssektioner. Läkaravtalet kommer antagligen att omfatta landskaps- och företagssektionerna. Man kommer att vara tvungen att delvis ändra avtalets uppbyggnad inom sektionerna. Det självständiga Läkaravtalet är inte hotat, men mycket annat är ännu osäkert.

Läkarkartellens avsikt är, att Läkaravtalet i fortsättningen också skall tillämpas på offentligt ägda aktörer i bolagsform. Bolagen har möjlighet att välja vilket kollektivavtal de tillämpar. Förnyandet av Läkaravtalet görs så, att det skall vara lockande för alla typer av aktörer. Man måste trygga en lätt överflyttning mellan olika enheter för arbetstagarna.
Inom privatsektorn är situationen väldigt varierande. Yrkesutövarnas frihet har redan länge hållit på att glida närmare bestämmelserna om arbetsförhållanden, men delvis med företagarrisk. Antalet personer i anställningsförhållande ökar fortfarande.

Privatsektorns förhandlingar om kollektivavtal mellan arbetsgivare och anställda har blivit hårdare. De tidigare hänvisningarna till kollektivavtalet för hälsovårdsbranschen när det gällde allmänna bestämmelser har klart minskat, och avtalsvillkoren når allt mera sällan över den lagstadgade miniminivån. Det är väldigt viktigt att man sätter sig in i avtalsvillkoren, och det finns skäl att fråga det egna förbundet om eventuella oklarheter innan man godkänner ett arbetsavtal.

Borde privatsektorn ha ett eget kollektivavtal? Man har redan börjat diskutera avtalsrätten. Alla saknar inte ett kollektivavtal, men ett ökande antal av våra medlemmar en skulle önska en gemensam avtalsmodell. Om man verkligen vill ha en plats vid förhandlingsbordet ska man inte förspilla någon tid. I och med den kommande reformen kommer en del av de offentligt anställda att flytta över till privata arbetsgivare. Ett färdigt kollektivavtal skulle göra överflyttningen lättare både för den anställda och för arbetsgivaren.

I samband med landskapsreformen borde miljö- och hälsoskyddet bibehållas som en självständig enhet i landskapens administration eller i samband med social- och hälsovårdstjänsterna. Det är en del av folkhälsoarbetet, och dess mål är att trygga människornas och djurens välbefinnande och hälsa. Därför borde det finnas en naturlig och okomplicerad kontaktyta mellan bashälsovården och miljö- och hälsoskyddet. Det förebyggande folkhälsoarbetets verksamhetsmöjligheter måste tryggas både i läkarnas, tandläkarnas och veterinärernas arbete.

En effektiv intressebevakning kräver styrka i antal. Läkarkartellen gör ett omfattande intressebevakningsarbete för medlemmarna som representeras av alla kartellens förbund. Vår målsättning är att uppnå nöjda anställda.

Marjo Parkkila-Harju
Läkarförbundets
ordförande

Sirpa Tilander
Tandläkarförbundets ordförande

Päivi Lahti
Veterinärförbundets
ordförande