Kommunerna är skyldiga att ordna veterinärtjänster i hela Finland. Detta är exceptionellt, eftersom tjänsterna i de flesta länder är beroende av privata veterinärer.  Det riktas emellertid förändringstryck mot ordnandet av veterinärtjänster, liksom mot andra offentliga tjänster. 

Enligt veterinärvårdslagen kan veterinärtjänsterna ordnas antingen som kommunens egen verksamhet eller genom köpta tjänster. Kommunerna måste emellertid ha ett tillräckligt antal kommunalveterinärtjänster för tillsynsuppgifter. I praktiken har kommunerna ordnat veterinärtjänster inom ramen för samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet. En del områden har ordnat vården av sällskaps- och hobbydjur som köpta tjänster, men inom de flesta samarbetsområdena svarar kommunalveterinärerna för att tillhandahålla veterinärtjänster. Inom allt fler områden finns privata veterinärer som kompletterar de offentliga tjänsterna. Specialisering och mångsidiga specialistveterinärtjänster har redan länge garanterat krävande specialkompetens inom olika delområden av veterinärmedicin.

I lagstiftningspaketet om landskapsreformen som för närvarande behandlas i riksdagen föreslås att skyldigheten att ordna veterinärtjänster ska övergå från kommunerna till landskapen. Överföringen skulle göra det möjligt att ordna tjänsterna inom större områden än i nuläget, något som i bästa fall medför synergifördelar. Veterinärtjänsterna bör dock även fortsättningsvis finnas tillgängliga inom en rimlig tid och på ett rimligt avstånd.

Ett med social- och hälsovårdstjänsterna jämförbart bolagiseringstvång och valfrihet har inte föreslagits när det gäller ordnandet av veterinärtjänsterna. De veterinärtjänster som landskapet producerar kan exempelvis ordnas som en del av verksamheten i dess affärsverk eller i samband med landsbygdstjänsterna. Om landskapet ansvarade för ordnande av veterinärtjänsterna genom att själv producera tjänster, skulle det behöva tillhandahålla nödvändiga lokaler och arbetsredskap. Landskapen skulle kunna ta ut avgifter av kunder för att täcka dessa kostnader. Kommunalveterinären skulle dessutom ta ut avgifter av kunderna för utförda ingrepp samt ersättningar för använda läkemedel, tillbehör och resor.

Det nuvarande kommunalveterinärsystemet har många fördelar. Systemet har gjort det möjligt att trygga tillgången till tjänster i hela Finland under alla tider på dygnet till ett rimligt pris. Samtidigt har man kunnat ordna bekämpningen av djursjukdomar och tillsynen av djurens välbefinnande på ett effektivt sätt och samtidigt säkerställt en god situation i vårt land i det här avseendet. Det finns dock också utmaningar i systemet, som personalens välbefinnande, konkurrensneutralitet och kostnaderna för samhället. Kommunalveterinärerna har en omfattande befattningsbeskrivning och jourbördan är tung inom många områden. Arbetstidslagstiftningen ses över och det är möjligt att även den kommer att påverka kommunalveterinärsystemet i framtiden.

Jord-och skogsbruksministeriet låtit göra en undersökning om alternativa metoder för att ordna veterinärtjänsterna och deras effekter. Systemet måste reformeras i på ett övergripande sätt, planmässigt och utifrån en noggrann konsekvensbedömning. Veterinärerna själva känner givetvis allra bäst till sitt arbete och förändringarna som skett i det. Det står klart att yrkesutbildade personer inom veterinärmedicin har en central roll i beslutsprocessen, när det utifrån utredningen beslutas hur systemet behöver förnyas. Den finländska veterinärkåren är välförtjänt stolt över sin historia. På den är det bra att tillsammans bygga upp högklassiga, välfungerande tjänster som svarar mot kundernas behov i hela landet även under kommande årtionden.

Jaana Husu-Kallio

Kanslichef på jord-och skogsbruksministeriet