Med en hjärna mosig efter den rekordvarma sommaren går vi nu mot kyligare höstkvällar för att grubbla över om det redan är för sent att bevara vintrarna i Finland i framtiden.

När vårt klimat blir varmare ändras också förhållandena för djurhållning, något som vi redan kan se i södra Finland. På många ställen får hästarna vada upp till hasorna i hagarnas lervälling, i värsta fall flera månader i följd. I framtiden blir det allt viktigare att djuren på sitt sommarbete har skydd inte bara mot det traditionella snöblandade regnet på midsommar, utan också mot solgass och hetta som kan pågå i flera veckor. Vi får hoppas att beslutsfattarna världen över äntligen skrider till effektiva åtgärder så att de värsta scenarierna inte förverkligas.

Men över till något muntrare: Veterinärdagarna står igen runt hörnet och i år är temat etik, professionalism och kollegialitet. Jag måste fråga mig hur kollegialitet egentligen definieras, för fastän termens innebörd verkar självklar, insåg jag att jag inte skulle kunna förklara den exakta betydelsen för någon som inte känner till termen. I ordboken hittade jag inte ordet kollegialitet, men enligt den betyder kollegial ”lojal mot kolleger, kamratlig”. En ganska knapp definition. Jag fortsatte googla och läste också igenom förbundets instruktioner för kollegialitet. Jag hittade flera utmärkta definitioner och beskrivningar av kollegialitet, där bland annat följande uttryck återkom: gemenskap, tolerans, följa gemensamma spelregler, professionellt samarbete, uppskattning av andra, kamratanda och god vilja. Det låter bra.

Var och en av oss har förmodligen en egen uppfattning om vad kollegialitet innebär – och om vad som inte ingår i det. Jag tror att de flesta av oss anser att kärnan i kollegialitet är en välvillig attityd, där man som utgångspunkt har en positiv inställning till sina kolleger.

Ibland kan det vara bra att stanna upp och reflektera över hur man själv är som kollega. Hur reagerar jag om en kund klagar över vad en annan veterinär har sagt, gjort eller låtit bli att göra? Hur tar jag emot nya, nyutexaminerade kolleger som arbetskamrater? Hur svarar jag när en kollega ställer en fråga om något som för mig är en självklarhet och som man för övrigt borde ha kunnat redan på andra årskursen? Värdesätter jag kollegers arbete inom en annan sektor eller ett annat specialområde, även om området i det närmaste är ett svart hål för mig själv?

Kollegialitet stöttar och ger kraft att möta de dagliga angrepp som kommer av andra utanför yrkeskåren. Och förutom att vara välvillig, vänlig och kamratlig mot andra kolleger, ska man också minnas den kollega som möter en i spegeln. Utmattning verkar tyvärr vara allmänt bland veterinärer, och en kollegas hjälp och lyssnande öra kan vara en räddning när allting känns oöverkomligt tungt. Genom samarbete skapar vi bättre arbetstrivsel för alla.

Vi ler när vi ses, kollega!

PS. Utbildningsutskottet välkomnar alltid nya, intresserade och idérika kolleger för att planera framtida Veterinärdagar.

Tanja Lähteinen

Ordförande för Veterinärförbundets utbildningsutskott