”Simo Seniori i telefon!”

”Hej Simo, det är Mia! Har du tid en stund? Jag skriver en tidningsartikel om utbildning och Veterinärdagarna och skulle behöva lite idéer.”

“En pensionär har gott om tid att prata när inte ens älgjakten har börjat än. Veterinärdagarnas program är igen väldigt intressant och aktuellt.”

“Ja, det är det. Vi får tacka kollegorna i utbildningsutskottet för att de har tagit fram temana och hittat lämpliga talare. Även i år erbjuds strikt vetenskap och mycket praktisk information. Till exempel på onsdag pratar man om skötseln av fritidshöns och i sessionen om smådjur kan man uppdatera sina kunskaper om hud- och öronsjukdomar hos hundar och katter. Ja jösses, de var verkligen besvärliga fall då när jag ännu jobbade på kliniken.”

“Ja, det var dom. Jag minns en gång när man delade ut klistermärken vid veterinärdagarna – kliande hundar tas emot nästa veckas tisdag.”

“Jag kommer också ihåg de klistermärkena. Jag satte upp dem på väggen i min dåvarande mottagning och fnissade för mig själv när jag tittade på dem under arbetsdagen - underbar veterinärhumor. Det är roligt att gå runt och kolla in alla utställningsmontrar under dagarna. På en och samma gång får man se vad som är nytt på marknaden och överlag vad som händer ute på fältet. Och vanligtvis delar någon monter också ut hinkar. Även om jag inte längre behöver hinkar i praktiken, så fungerar de bra vid stugan till exempel vid bärplockningen eller som kräfthinkar. Men om vi återgår till saken, så är jag lite orolig över antalet abstrakt som skickats till dagarna. Jag kommer inte ihåg att vi skulle ha haft så här få abstrakt tidigare.”

”Som före detta forskare är jag också bekymrad över bristen på abstrakt. Men det kan ju helt enkelt bero på pandemin. Det har inte ordnats så många kongresser heller.”

“Vi får hoppas att det här är orsaken. Man kan förstå att många inte har tid att göra en poster bara för dessa dagar. Även om man hemskt gärna skulle vilja läsa och titta på dem. Posterutställningen ger en utmärkt bild av all den forskning som kollegorna har bedrivit.”

”Borde du skriva något om hur vi kunde få med de kollegor som inte brukar gå på utbildningsdagar?”

“Det är nog en utmaning. Beror det månne på bristen på vikarier eller är programmet helt enkelt inte tillräckligt intressant? Om programmet inte är lämpligt så lönar det sig att föreslå föreläsningsteman eller andra idéer om hur dagarna skulle bli mer ändamålsenliga för hela yrkeskåren. Feedbacken kan till exempel ges till mig eller lämnas anonymt efter dagarna när vi varje år separat ber om det. Å andra sidan finns det också många veterinärer i Finland som arbetar med sådana uppgifter att de nödvändigtvis inte berörs av dagarnas program. Men det skulle nog vara skäl för var och en att åtminstone vartannat år komma och träffa kollegor eller delta i olika evenemang. Även i år erbjuder invigningen intressanta tal om till exempel årets veterinärgärning och samhörighet. Vi har också en liten kulturföreställning, den framförs i år av en kör.”

“Och visst delas Topi Salmi-priset ut i år igen? Invigningen är nog ett väldigt trevligt evenemang – jag tänker också delta. Men nu måste jag sluta. Jag hoppas att du fick idéer för tidningsartikeln. Det lönar sig säkert att fokusera på själva innehållet och låta bli att nämna hinkarna.”

”Japp, jag försöker fokusera på det väsentliga – vi ses på Veterinärdagarna!”

Miia Kontturi

Utbildningsutskottets ordförande

PS. Personerna i berättelsen och diskussionen är fiktiva, men informationen om Veterinärdagarna är sann – kom med du också!