”Ni läkare känner inte veterinärens arbete och de hälsorisker som arbetet medför. Du kan väl sköta om att vi får en högklassig företagshälsovård också för veterinärer”, sade kommunveterinärerna i Kerimäki Esko Silvennoinen och Seppo Soro till en ung företagsläkare i en het bastu år 1989. För att komma ur knipan lovade jag att titta på saken.

Esko och Seppo hade rätt. Företagshälsovården för veterinärer fungerade inte på önskvärt sätt och det fanns åtskilligt att förbättra i denna sektor. Inledningsvis gällde det att utvärdera omständigheterna och arbetshälsan i branschen i Finland. I början av 1990-talet inledde Arbetshälsoinstitutet och Veterinärförbundet i samarbete en undersökning om veterinärernas arbetsomständigheter och hälsa. De erfarna veterinärerna från Kalajokidalen Antti Kangas och Meeri Rinta-Jouppi var genast bereda att medverka med en stark expertinsats.

I samarbete insamlades bakgrundsinformation från tidigare undersökningar, och för att kartlägga de praktiska erfarenheterna utformades en enkät om arbetsomständigheterna och arbetshälsan som skickades till Veterinärförbundets medlemmar. Enkäten var den första riksomfattande utredningen av veterinärernas företagshälsovård och arbetarskydd som gjordes i vårt land. Till dags dato har enkäten gjorts tre gånger, senast 2012.

Utifrån den insamlade informationen utarbetades år 2005 en handbok om veterinärens arbetshälsa och företagshälsovård, Eläinlääkärin työterveys. Handboken är särskilt avsedd att användas inom företagshälsovården, arbetarskyddet och veterinärutbildningen. Handboken är också nyttig för veterinärer och deras arbetsgivare som vill utveckla företagshälsovården och arbetarskyddet. Den uppdaterade handboken är tillgänglig i elektroniskt format, och ytterligare uppdatering av den pågår just nu.

Våra undersökningar visade hur mångsidigt och varierande veterinärens arbete är och hur engagerade veterinärerna är för sitt arbete. Veterinärer kan driva en kommunveterinärpraktik, undersöka och behandla patienter på en smådjursklinik, utföra inspektions- och tillsynsuppgifter eller kontorsarbete som tjänstemän, eller arbeta som forskare och lärare. Arbetet kan medföra fysisk och psykisk belastning samt fysikaliska, biologiska och kemiska exponeringar av vilka många kan vara skadliga för hälsan.

Veterinärpraktik förknippas med en förhöjd risk för olycksfall i anslutning till vården av djur och på arbetsresorna. Långa jourer, trötthet, svåra förhållanden i trafiken och dåliga arbetslokaler i djurstallen samt ensamarbete utan tillräcklig hjälp vid undersökning av patienter ökar olycksfallsrisken. När veterinären är gravid kan både veterinärens egen och barnets hälsa bli äventyrad i arbetet. Handledningen och stödet till unga veterinärer kräver ytterligare utveckling. I sitt arbete kan veterinärerna också uppleva hot från patienternas ägare. 

Det är alltid förmånligare att förebygga olyckor och sjukdomar än att ta hand om deras följder. Företagshälsovården ska planeras och genomföras på ett sådant sätt att alla tillgängliga åtgärder vidtas för att förhindra skador på förhand. Enligt lagen är det arbetsgivaren som har ansvaret för arbetstagarens säkerhet. Det bästa resultatet kräver förtrogenhet med detta mångsidiga arbete och de omständigheter under vilka arbetet utförs. Det gäller att vara förtrogen med veterinärens individuella hälsa i olika skeden av karriären, så att det är möjligt att anpassa arbetets krav på lämpligt sätt. Företagshälsovård och arbetshälsa är en absolut grundläggande rättighet för veterinären. Samtidigt är veterinärens hälsa och arbetsförmåga en faktor med stor betydelse för samhällsekonomin.  

Esko och Seppo är inte längre med oss i arbetet för att öka kunskaperna om veterinärernas arbetshälsa. Företagshälsovården är aldrig helt färdig, utan den kräver fortlöpande uppmärksamhet, då veterinärmedicinen utvecklas och arbetslivet förändras. Det kräver också att vi tar det lugnt när brådskan pressar på. Jag utmanar oss alla att delta i arbetet för att veterinärerna i Finland får högklassiga tjänster inom företagshälsovård och arbetarskydd, så att de är vid god hälsa och har en god arbetsförmåga under hela sin långa karriär. De förtjänar det. 

Kari Reijula
professor i företagshälsovård
Prodekanus vid medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet, forskningsprofessor vid Arbetshälsoinstitutet