I och med att bakterieresistensen blivit allt vanligare har den minskade effekten hos mikrobläkemedel lyfts fram som ett globalt hot ända upp på FN-nivå. I länderna i Asien, dit även finländare flitigt reser på semester, är resistensläget mycket dåligt.

Före utgången av juni ska WHO:s medlemsstater med utgångspunkt i den gemensamma hälsan utarbeta nationella åtgärdsprogram för att avvärja resistenshotet. Finlands 5-åriga åtgärdsprogram har under ledning av social- och hälsovårdsministeriet beretts i nästan ett år. Under beredningen har Evira från olika håll fått ett flertal åtgärdsförslag gällande medicineringen av djur och livsmedelssäkerheten. Alla detaljerade förslag kan inte tas med i åtgärdsprogrammet, men de utnyttjas i det fortsatta arbetet.

För att genomföra åtgärderna behövs alla vi veterinärer samt Finlands Veterinärförbund, olika branschföreningar, den veterinärmedicinska fakulteten och andra expertorgan. Praktikern har en nyckelposition när hon eller han beslutar om patientens diagnos och vård. Om symptomen den här gången inte kräver mikrobläkemedel måste praktikern ange skälen för detta för det sjuka djurets ägare. Lika viktigt är det att förklara varför vården kräver en kur med mikrobläkemedel och varför hela kuren ska ges enligt veterinärens anvisningar. Är du som veterinär beredd att arbeta för att mikrobläkemedlens effekt ska bevaras och berätta om en kontrollerad användning av mikrobläkemedel för din kund?

Det är viktigt med grundläggande utbildning, fortbildning och kompletterande utbildning om kontrollerad användning av mikrobläkemedel. På så sätt får vi veterinärer även framöver ansvara för åtgärder som främjar en kontrollerad användning av mikrobläkemedel för djur och minskar hälsofarorna hos resistenta bakterier som sprids via livsmedel. Som stöd för arbetet behövs information och forskning om till exempel förekomsten av resistens, användningen av mikrobläkemedel för olika djurarter, förebyggandet av infektioner, sjukdomsskydd och om tillvägagångssätt som stöder djurens hälsa och välmående. Även de som arbetar med djur, djurägare och allmänheten behöver få information om dessa frågor.

Frågor som gäller resistens är inte lätta. Till exempel ESBL-bakterier som härstammar från djur eller livsmedel är sällan de samma som de ESBL-bakterier som orsakar sjukdomar hos människor. I kommunikation och media förvandlas de emellertid alla till samma superbakterier. Information måste förmedlas, även om det tillfälligt ökar ångesten. Att sprida bakgrundsinformation tar tid, men ökar förståelsen.

I Finland är användningen av mikrobläkemedel för produktionsdjur måttlig jämfört med många andra länder i Europa. Här har hälsovårdsarbetet inom näringen varit till nytta. Även myndighetsarbetet har främst fokuserat på att främja en kontrollerad användning av mikrobläkemedel för produktionsdjur. Resistens är emellertid inte bara ett problem hos produktionsdjur eller inom livsmedelsindustrin:  det behövs åtgärder för sällskaps- och hobbydjur och pälsdjur för att bromsa upp resistensutvecklingen. Tack för att du medverkar i detta arbete!

I vården av sällskapsdjur använder man i Finland mer mikrobläkemedelstabletter än i de övriga nordiska länderna. Det finns med andra ord ett behov att granska vårdpraxis och infektionskontroll för att vi ska komma ikapp det övriga Norden. Vi hinner ännu delta i arbetet för att skydda mikrobläkemedlens effekt.

Liisa Kaartinen
Överinspektör, Tillsyn över medicinsk behandling
Livsmedelssäkerhetsverket Evira
Medlem i MTKA, Nationell expertgrupp för bekämpning av antimikrobiell läkemedelsresistens