Finsk Veterinärtidskrift 8/2023

Sen nån gång är nu

Finlands Veterinärförbunds delegation samlades till sitt ordinarie höstmöte i Helsingfors mitt i en söndersliten november som också präglas av Veterinärdagarna och mötet i paraplyorganisationen för europeiska veterinärförbund (FVE). Delegationen är förbundets högsta beslutande organ genom demokratiskt val. Delegationens förtroendevalda medlemmar utgörs av 32 kollegor runt om i Finland, ur olika åldersgrupper och olika sektorer i yrket, vilka har förlorat sitt hjärta till intressebevakning för veterinärer. Efter tredje perioden som ordförande för denna varje gång lika kompetenta grupp som byts ut vart tredje år, är jag alltid lika imponerad av veterinärernas aktivitet, intelligens och insikt. På agendan stod förutom förbundets budget och verksamhetsplan även en formulering av förbundets ståndpunkt om pälsdjursuppfödning.

Förbundet har tidigare meddelat att man tar ställning till pälsdjursuppfödning under denna verksamhetsperiod. För drygt tio år sedan var veterinärkåren inte mogen för detta, men förändringens vindar har blåst och enligt den allmänna uppfattningen måste djurproduktionen mer beakta bättre etik och välbefinnande. Enligt de senaste undersökningarna motsätter sig upp till 80 procent av finländarna den nuvarande formen av djurhållning i bur enbart för pälsens skull. Förbundet har redan uttalat sig i den reformerade lagen om djurvälfärd att uppfödning av pälsdjur i sin nuvarande form inte längre kan godkännas enligt den nya lagen. Det finns forskningsdata, och kunskap ökar smärtan.

Ett officiellt ställningstagande av förbundet är väntat i en situation där en namninsamling mot pälsdjursproduktion samlar in 100 000 namn på ett ögonblick, nästan 800 kollegor har undertecknat en separat namninsamling för att stoppa pälsdjursuppfödning, många ansedda inhemska välfärdsforskare har tagit ställning för att få ett slut på pälsdjursuppfödningen i dess nuvarande form och 26 europeiska länder har antingen slutat eller är på väg att sluta med pälsdjursuppfödning. Europeiska kommissionen har ganska nyligen behandlat initiativ för att förbjuda pälsdjursuppfödning inom unionen. Finland är på väg att tillsammans med Grekland och Rumänien hamna i en liten minoritet som försvarar uppfödning av pälsdjur i bur.

Delegationens diskussion utgick från en promemoria från förbundets djurskydds- och djuretiska utskott. Pälsdjursuppfödning i sin nuvarande form är problematisk ur veterinärernas synvinkel, särskilt på grund av problem i djurens välbefinnande och risker för folkhälsan. Det är svårt att förneka dessa fakta nu när fågelinfluensan härjar på pälsfarmer och sysselsätter hårt kollegor som ansvarar för övervakning vid kusten, där de finländska pälsdjursfarmerna till stor del finns. Även producenterna har det kämpigt, och förlusten av avelsdjur på grund av fågelinfluensa förvärrar situationen; gårdarna har samarbetat med våra kollegor inom övervakning för att bekämpa sjukdomen. Detta gör det svårare för oss att ta ställning – vi är inte blinda för våndan i en näringsgren som kan ha gått i arv under många generationer och som fortfarande har en stor roll i sysselsättningen i regionen. En näringsgren där man uppriktigt har trott på att göra gott, men den ökade kunskapen om välbefinnande har kört om buruppfödningen av pälsdjur.

Efter en lång och omfattande diskussion nådde förbundets delegation enighet den 11 november om att förbundet anser att tiden är förbi för pälsproduktion som i sin nuvarande form grundas på buruppfödning. I ändringen måste man dock beakta det starka statliga nedläggningsstödet till nuvarande pälsdjursuppfödare samt strukturstödet till regionerna. Regionalt och lokalt har förluster inom produktion och sysselsättning stora konsekvenser, men man har alltid klarat sig igenom nedläggningar av fabriker och andra stora industriaktörer när det har varit nödvändigt. När man ger upp något, kommer något annat istället, och ofta mycket bättre.

Öppnade vi Pandoras ask i delegationen vad beträffar djurproduktion? Ingen vet, men vi veterinärer ska inte vara rädda för en diskussion i samhället, som steg för steg förbättrar djurens välbefinnande. Ställningstagandet om pälsdjur har också kritiserats – en dålig tidpunkt för kollegor som kämpar med fågelinfluensan, för sent för vissa, för radikalt för andra. Vi har också fått beröm och man har upplevt att momentum för denna fråga var just nu. Det är knappast någonsin en perfekt tidpunkt att gå ut offentligt med en fråga som väcker känslor.
 

Hanna Nurmi

ordförande för delegationen