Genom åren har nya veterinärstuderande haft en stark motivation att studera. Många har bestämt sig för att söka till veterinärmedicinska flera år tidigare, ofta till och med som enda studiealternativ. Studiemotivationen förblir stark under hela studietiden och utexamineringsprocenterna och -tiderna saknar motstycke. Även om det bakomliggande skälet i allt färre fall verkar vara en önskan att bli en James Herriot, är jag övertygad om att den grundläggande orsaken är viljan att göra gott mot djur, att hjälpa på ett sätt som bara den som har veterinärutbildning kan.

Allt fler av oss som haft hästar att löpa i den svarta korridoren på Tavastvägen har övergått eller håller på att övergå från arbetslivet till ett nytt skede i livet. Vi har gått olika karriärvägar och på ett mångsidigt sätt inhämtat de lärdomar vi har fått. Jag hoppas att den unika utbildning vi fått även i fortsättningen kommer att utnyttjas på många sätt. Det betonade jag också alltid för nyutexaminerade kolleger när jag hade äran att legalisera dem.

Under veterinärdagarna i fjol gjorde vi också en slags historia när vi tillsammans med kanslichefen vid Finlands social- och hälsovårdsministerium, kollegan Veli-Mikko Niemi, satt sida vid sida på estraden.

Kärnan i veterinärens arbete är beslutsfattande. Veterinärpraktikerna måste fatta beslut för varje patient. Besluten ska också alltid motiveras för ägaren, även de allra svåraste. Motsvarande beslutsförmåga behövs i olika myndighetsuppgifter inom miljö- och hälsoskyddet. I tillsynsveterinärernas arbete framhävs beslut som är otrevliga för kunden. Även i de besluten understryks veterinärens egen yrkesskicklighet. Det är kanske inte så många av dem som börjar studera som tänkt på vilket ansvar det innebär för en veterinär att fatta beslut. Enligt min mening förbereder veterinärutbildningen utomordentligt väl för detta. Besluten ifrågasätts dock och de överklagas mer än vad som var fallet för ett antal decennier sedan.

Jag hoppas att vi som veterinärkår, med stark tilltro till vår egen kompetens, inte är rädda för kritik eller klagomål i samband med våra beslut. Vi kan inte låta bli att fatta svåra beslut när det är dags. För att garantera djurens välbefinnande eller konsumenternas säkerhet måste detta vara en självklarhet för alla. Det är just för att arbeta mot dessa mål som vi har sökt oss till veterinärmedicinen.  Detsamma gäller allt annat beslutsfattande, beroende på uppgiften.

I statsminister Petteri Orpos regeringsprogram konstateras det att försörjningsberedskapen utgör grunden för den övergripande säkerheten i vårt samhälle. Försörjningsberedskapens perspektiv beaktas i allt beslutsfattande inom alla förvaltningsområden. Livsmedelstryggheten står i centrum för jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Vi kan själva producera de viktigaste jordbruksprodukterna, men kriståligheten och beredskapen har accentuerats särskilt på grund av Rysslands invasion av Ukraina.

Veterinärerna har alltid haft en egen, betydande andel i det nationella livsmedelssystemet och i tryggandet av försörjningsberedskapen. Även om mycket få i sitt dagliga arbete säkert har funderat över sin egen roll som en del av den nationella övergripande säkerheten, åtminstone inte efter krigen, är det klart att veterinärerna har mycket att ge när det gäller att bygga upp ett ansvarsfullt livsmedelssystem för framtiden. Det återspeglas också starkt i olika beslut som gäller försörjningsberedskapen.

Låt oss använda vår beslutandemakt förståndigt. Alla begår säkert misstag, men man kan inte låta bli att fatta beslut inför en patient eller i myndighetsarbete. Makt och ansvar går hand i hand. Med tanke på den övergripande säkerheten har vi ett betydande ansvar. Förmågan att fatta beslut utifrån sitt eget kunnande må vara en av vår yrkeskårs styrkor. I alla våra uppgifter.

Jaana Husu-Kallio

Kanslichef vid jord- och skogsbruksministeriet fram till den 31 januari 2024.