I
Finland har man traditionellt haft en restriktiv politik i fråga om överlåtelse
av läkemedel. På fältet har man emellertid upplevt att de nuvarande bestämmelserna
inte fungerar och att praktiken är varierande. När vinterns rygg bröts och vi
övergick till våren fi ck vi läsa läkemedelsöverlåtningsarbetsgruppens
omfattande utredning och rekommendationer för framtiden. Nu fi nslipas
lagparagraferna färdiga för användning. Om arbetsgruppens förslag förverkligas
övergår vi till en överlåtelsemodell som är en av de liberalaste i
Europeiska unionen.
En
mera liberal överlåtelse av läkemedel öppnar möjligheter och hot. Är
produktionsdjurens ägare och vår yrkeskår färdiga för detta, kan vi sköta
saken på ett fi ffi gt sätt utan att skada den fi nska djurproduktionens rena
anseende? Framgångarna inom hälsovårdsarbetet möjliggör en friare överlåtelse
av läkemedel. På gårdarna har man börjat bli van vid att veterinären sköter
om hela enhetens hälsa, inte enbart om individens sjukdomar. Det är emellertid
ett faktum att endast en del av svingårdarna har ett hälsovårdsprogram och
att systemet för nötbesättningar är bara i sin början. En liberalare överlåtelse
bör inte tillåtas om en gård inte har skriftliga direktiv om vilka symptom
man skall reagera för och vilka behandlingar ägaren själv kan utföra. Nu
senast måste veterinärerna börja göra skriftliga hälsovårdsplaner på gårdarna
så att man kan undvika missförstånd i diagnoser och behandlingar. I en
veterinärs arbete är ingenting mera frustrerande än ägarens egen aktivitet i
att medicinera ett djur med diffusa symptom, med mediciner som han/hon fått tag
i på ett obestämt sätt, samt att veterinär tillkallas först då inga tecken
på tillfriskning infi nner sig. I värsta fall blir symptomen på någon
allvarlig smittosam sjukdom oupptäckta.
Diagnostisering
och förebyggandet av sjukdomar samt användning av läkemedel hör till en
produktionsdjursveterinärs vardagliga arbete. Han/hon besitter information och
kunskap om alla dessa saker, som många – men inte alla – producenter kan
dra nytta av i att sköta om och utveckla sina företag. Nu bör lagstiftarna fi
nna den klokhet som behövs för att behärskat liberalisera överlåtelsen av läkemedel.
Ur helhetens synpunkt är det inte vettigt att t ex alla läkemedel, inklusive
prostaglandiner och nya bredspektrumantibiotika, skulle vara fria att överlåta.
Naseva,
uppföljningssystemet för nöthälsovård, och Sikava, registret för hälsoklassifi
cering av svinhus, har skapats och man kunde på ett effektivt sätt dra nytta
av dem. I Sikava är det ytterst mödosamt att registrera användningen av läkemedel,
och därför kan man inte använda registret i sin nuvarande form.
Utvecklingsarbetet på Naseva har påbörjats, men är ännu på hälft. Bokföringen
över läkemedel fi nns hos producenterna och veterinärerna i deras egna rutiga
häften eller datorer. En bra dokumentation av läkemedelsanvändningen betjänar
själva gården, den behandlande veterinären, den nationella uppföljningen av
användningen av läkemedel samt kedjeinformationen. Om dokumentationen blir
sittande endast i veterinärernas och producenternas papper fås ingen nytta på
någon nivå. Ett sammandrag av medicineringen kan fås endast om informationen
samlas in elektroniskt på ett ställe t ex i samband med ett register, En förutsättning
för överlåtelse bör vara att både överlåtelsen och användningen
registreras elektroniskt, De elektroniska systemen bör planeras och göras
smidiga i praktiken innan man övergår till en liberalare överlåtelse av läkemedel.
De
sammandrag som kan tas fram ur elektronisk bokföring kan ge mycket tilläggsinformation,
man kan t ex inom resistensforskning använda läkemedelssammandrag enligt
djurslag. Man kan bl a följa upp om rekommendationerna från arbetsgruppen för
mikrobläkemedel efterföljs och hur användningen av olika läkemedel inverkar
t ex på uppkomsten av eventuella resistensproblem. Läkemedelssammandrag enligt
diagnos skulle vara guld värda, både i enheterna och på regional nivå, i hälsovårdsarbetet
och i sjukdomsuppföljningen. Med hjälp av sammandragen kunde man lätt följa
med veterinärernas verksamhet och hur mikrobläkemedelsrekommendationerna förverkligas.
Utan sammandrag har vi ännu ingen helhetsbild av läkemedelsanvändningen. Även
det bästa sammandraget innehåller emellertid endast de uppgifter någon har
matat in.
En
eventuell liberalisering av överlåtelsen av läkemedel ger veterinärerna en
enorm chans att utveckla sitt arbete och samtidigt också ett ökat ansvar.
Samtidigt bör man utveckla redskapen för att underlätta arbetet. Jag hoppas
att saken fortskrider behärskat klokt.