Bristen på vikarier ansätter lika hela yrkeskåren – inklusive städernas smådjursmottagningar dit man traditionellt har ansett att de unga veterinärerna suktar. Det verkar vara svårt att få vikarier vare sig till korta eller långa arbetsförhållanden. Ett löfte om en permanent arbetsplats hjälper inte ens alltid till att locka unga veterinärer. Var är felet? Delvis rör det sig om en absolut brist på veterinärer. Därtill har man har också sökt orsakerna i yrkeskårens tilltagande andel kvinnor och kommunalveterinärernas besvärliga arbetsbild där arbetsamma jourer ingår. Men varför går semester-planerna på en smådjursmottagning i tätorternas Finland i stöpsleven för att man inte får den vikarie man hade hoppats att få? Den veterinära arbetsmarknaden är säljarens marknad sär den som söker arbete har råd på att välja.
Den ersättning som betalas för arbetet är klart en betydelsefull faktor när man söker efter arbete. Enligt undersökningar betalar veterinärer dock dåliga löner. Enligt den inkomstutredning som Veterinärförbundet har utfört framkommer det beklagansvärt tydligt att de sämsta lönerna till veterinärer utbetalas av andra veterinärer. I sinnet på mången ung kollega gror tanken på en egen praktik. Ser unga veterinärer en anställning hos en annan veterinär enbart som ett temporärt arrangemang med sikte på privat företagsverksamhet? Som ett motiv för att grunda ett eget företag nämns oftast en god inkomstnivå och möjligheten att inverka på sitt eget arbete. Går dessa inte att uppnå anställd hos en annan?
Landstigningen av stora utländska veterinärstationskedjor förutspås titt och tätt. Det blir intressant att se med hurudana villkor och framgång de lyckas anställa tillräckligt med veterinärer.
Ur förbundets årsöversikt framgick det att löneutskottet för privatsektorn inte trots försök har lyckats värva en enda veterinär som arbetar som anställd inom privatpraktik. Återspeglar denna brist på intresse den känsla av tillfällighet ”drängveterinärerna” känner?
Veterinärförbundets ordförande Ari-Matti Pyyhtiä behandlade i sin kolumn i augusti prissättningen av veterinärt arbete och via det arbetets uppskattning. De villkor, för att arbeta på sin klinik, som en kollega erbjuder en annan talar för sin del om hur arbetet uppskattas. Förutom lönesätt-ningen inverkar också övriga image-frågor på hur intressant praktik upplevs på arbetsmarknaden. En arbetsmiljö som uppmuntrar till att förkovra sin yrkeskunskap och erbjuder en möjlighet att få handledning av en mera erfaren kollega samt att delta i fortsatt utbildning kan fungera som en morot åt en motiverad ung veterinär som är intresserad av att utveckla sig själv.
Minna Rinkinen
ordförande utbildningsutskottet