Förnyelsen av veterinärvården har tagit fart

Grundstenen i veterinärvården består av det kommunala veterinärvårdssystemet kompletterat med de privata serviceproducenterna. Veterinärvården har upprättats som en del av den kommunala miljöhälsovården. Den offentliga veterinärvården måste garantera en tillräcklig tillgång på hälso- och sjukvårdstjänster för produktions- och sällskapsdjur i de olika delarna av landet, 24 timmar i dygnet sju dagar i veckan. Därtill bör den veterinärmedicinska expertisen stå till buds för livsmedels-, djursjukdoms-, djurskydds- och miljöövervakning. Man har försökt göra systemet så känsligt att smittosamma sjukdomar och sjukdomar som smittar från djur till människan upptäcks i ett så tidigt skede som möjligt. Samtidigt kan man upptäcka eventuella tecken på bioterrorism. Veterinärvården är således en viktig del av garantin för den nationella säkerheten. Vi ansvarar för systemets funktionalitet både inför fi nländare och inför alla EU-invånare.

Vår utmaning är att hitta en sådan nationell modell för veterinärvården som garanterar en tillräcklig tillgång av tjänster i alla delar av Finland. Finlands veterinärförbund har gjort ett omfattande grundarbete för att skapa nya riktlinjer för den nationella veterinärvården. Denna utredning och länsstyrelsernas uppskattning om veterinärvårdens förverkligande kommer att användas i den förnyelse av veterinärvårdslagen som påbörjas på hösten 2004 Statsrådet fattade på hösten år 2003 ett principbeslut om att utveckla livsmedelsövervakningen och huvudmålet är där att koncentrera den lokala övervakningen till 50-85 regionala övervakningsenheter. Därtill strävar man till att de regionala enheterna skall kunna fungera systematiskt och högklassigt samt erhålla en tillräcklig styrning av statens centrala myndigheter. Man hoppas på att de regionala enheterna skall uppstå på frivillig basis utan statlig inblandning i samarbetet. Det regionala försöksprojekt som fortgår ännu detta år stöder den planering som redan har påbörjats i 200 kommuner.

Förnyelsen av EU: s gemensamma jordbrukspolitik berör även veterinärerna. I fortsättningen bli förutsättningen för att få lantbruksstöd att gården följer de bestämmelser som fi nns om miljövård, livsmedelshygien och om djurens välmående samt hälsa. Myndigheterna måste också medelst inspektioner försäkra sig om att föreskrifterna efterföljs. Det nya systemet har sin största inverkan på veterinärvården genom det stöd som riktas till rådgivning, djurens välmående och produktionen av kvalitetsmässigt högt stående livsmedel. Stödet till produktionsdjurens hälsovård infogas i detta system.

I förnyelsen av veterinärvården måste man i varje fall beakta följande frågor: För det första måste man besluta hur veterinärvården organiseras regionalt. För det andra måste man planera hur jourverksamheten planeras så att 24/7-servicen kan garanteras på ett hållbart sätt också i framtiden. Eftersom kommissionen har prickat Finland och Sverige för att kommunalveterinärerna övervakar sina egna kunder är det av nöden att också begrunda hur kommunalveterinärens myndighetsuppgifter bättre än nu kunde skiljas åt från själva praktiken.

Finlands veterinärförbund har i fl era sammanhang påpekat att det i Finland vore skäl att upprätthålla högklassiga djursjukhus på vilka praktikerna vid behov kunde stödja sig. Därför vore det skäl att undersöka borde de kommunala grunduppgifterna för veterinärvård sättas att vila på tjänster av specialveterinärnivå. Grundstrukturen för veterinärvård skulle kunna stödjas av ett system av privata och offentliga tjänsteproducenter som skulle stå för en del av grundtjänsterna samt för mera krävande ingrepp och konsultuppdrag.

Emedan preventiva ingrepp alltid är effektivare och billigare än att lösa problem som faller på en måste man begrunda hur den offentliga veterinärvården bäst skulle betjäna utvecklingen av produktionsdjurens hälsovård.

Vår nuvarande veterinärvård har planerats för att betjäna en verksamhet som var aktuell för ett decennium sedan. Nu behövs en förnyelse – och veterinärerna befi nner sig i en nyckelställning.

Matti Aho
Överdirektör, Avdelningen för livsmedel och hälsa
Jord- och skogsbruksministeriet