Orkar man skjuta – träffar man. I senaste tidning träffar Microglossus mitt i prick – i frågan om var kundservice vidtar och makten tar slut. I sitt inlägg som behandlar Päivärintas kolumn var han i nollpunkten för veterinärmedicin samt alla övriga expert- och serviceyrken och tog ställning på ett förtjänstfullt sätt. Kvalitet består av att lyssna till kunden, inte av att för-kunna en absolut expertsanning.
De nycklar Microglossus erbjöd för kvalitet inom veterinärmedicin var tillräckliga. I denna tidning begrundas serviceaspekten och övriga frågor i samband med att avliva djur. Jag kan alltså ta mig an fallgroparna i kvalitets-arbetet. I mitt arbete, där jag har utvecklat och övervakat kvalitetssystem, har jag stött på tudelningen i begreppet. Mannen på gatan anser att kvalitet är synonymt med bra. Ur processens synvinkel är det framförallt kundtillvändhet, en garanti för att uppfylla utlovade egenskaper. Priset är den kulminationspunkt för kvalitet man tiger om, punkten där kundens och processens kvalitetsuppfattningar sammanjämkas. För det mesta är kunden färdig att sänka ribban till den nivå penningpungen medger.
Denna kvalitetsinflation som priskonkurrensen medför hör till vardagen. Ett sorligt kapitel i den historien utgör t.ex. mögelhusen. Kvalitetssystemen har inte kunnat garantera det samma som urminnes yrkesstolthet.
Konkurrensbegränsningarna som lagstiftningen medför skyddar lyckligtvis oss veterinärer mot kvalitetsförfall. En större stötesten för oss är däremot just det auktoritära Microglossus nämner. Det tär på våra jobb. Endast genom att öka på kundtillvändhet kan vi garantera efterfrågan på våra tjänster. Behovet av akut nödtvungen veterinärvård minskar obönhörligt då omstruktureringen av jordbruket fortskrider. Vi måste alltså klara av att buga oss i kundens riktning. Samtidigt är det skäl att vara på alerten så att inte veterinärens etik ger efter och tungan sträcks för långt ut ur munnen. Man måste kunna vara ödmjuk inför arbete och samtidigt stolt över den omdömesförmåga som förutsätter en omfattande yrkeskunskap.
Ovan nämnda kvalitetsutmaningar gäller också Veterinärtidskriften. Redaktionsrådet har beslutat hörsamma läsarnas önskemål. Tidningen utvecklas i riktning mot yrkestidning. Man har satsat på tidningens läsbarhet ge-nom ett lättare grepp i avdelningen övriga artiklar. Vid sidan av vetenskap-liga artiklar strävar vi efter att få mera aktuella delar som låter sig lättare göras och är mera lättlästa. Redaktionsrådet har konstituerat sig för att uppnå målen. Utvecklingsarbetet, utformningen och redaktionsarbetet står Anna Parkkari för. Medlemmarna i redaktionsrådet står redaktionssekreteraren bi och ger ideer om tidningsinnehållet, letar efter skribenter och hjälper till vid redigeringen av artiklar som berör det egna området. Mari Heinonen står för svinen, Tuomas Herva för nötkreatur, Raisa Iivonen för universitetskontakterna, Leena Saijonmaa-Koulumies för smådjuren, Janne Lunden för hygienisakerna, Ari-Matti Pyyhtiä för fack- och tjänsterelaterade saker och Minna Viitanen för hästar. Om du har uppslag till artiklar ber jag dig ta kontakt. Den vetenskapliga sektionens framtid skapas på hösten tillsammans med fakulteten.
Jag är medveten om att man i det finska folkets djupa led brukar hälsa en dylik utvecklingsiver med en viss skepticism. Mången kan plira under lugg och fundera om det verkligen är Veterinärtidskrifter de håller på och gör. I kvalitetstänkandets anda kan dessa påminnas om det är för läsaren vi gör den.