Man har ofta spått att papperstidningar, trycksaker, skall ge plats för elektroniska medier. Den nya tekniken erbjuder utmärkta möjligheter att följa med angelägenheter via små handhållna apparater. Ute världen har man t.o.m. utvecklat ett elektroniskt papper, en mellanform mellan papper och dator. Står sig trycksakerna ännu?
Veterinärtidskriften grundades år 1893. Ett dussin ungefär samtidigt grundade
tidskrifter ges fortfarande ut och ca 2 100 titlar i kategorin organisations-
och kundtidningar. Därtill publiceras några hundra kommersiella tidningar samt
kundtidningar. Enligt den nationella medieutredningen följer finländarna med
11 tidningar av vilka tre är dagstidningar eller deras bilagor och resten tidskrifter.
Personer i arbetsför ålder läser ytterligare några fl era tidningar än de
yngsta och äldsta åldersgrupperna.
Trycksakerna är mera än den information de innehåller. Antingen är de en
del av levnadssättet eller så är de det inte. Trycksaken kan man ha med sig i
hängmattan, på toa, i tandläkarens väntrum, på fl ygresan och på utdragna besök
hos släktingar.
Enligt läsarundersökningen från år 2002 är den främsta orsaken att läsa Veterinärtidskriften att inhämta yrkeskunskap och Ðinformation. Tidningen läser man för det mesta hemma och de fl esta använder mellan en halv och en timme till det vilket väl motsvarar det medeltal på 40 minuter som används på yrkestidningar. Tidningen läses i medeltal 2,7 gånger vilket är mera än vad man läser motsvarande andra tidningar.
Önskemålen för tidningens utveckling fördelades på tre beroende på de
svarandes yrkesställning, undervisning och forskning, praktisk veterinärmedicin
och de unga som har varit en kort tid i branschen.
Önskemålen är också en aning motsatta. Behovet av tilläggskunskap ses klarast i följande teman: klinisk
medicin, mediciner och medicinanvändning, branschnyheter och nyheter om
evenemang, internationella branschnyheter och produktnyheter. En tid av
förnyelse i att göra tidningen är förestående, målet är att bibehålla det goda som
fi nns och introducera nytt. Förändringen går inte i en hast Ð jag tror evolution
är bättre sätt att gå fram än revolution och också resurserna bör fördelas på ett
klokt sätt. Tiningens innehåll serveras nu i tre delar: vetenskapliga
artiklar, övriga artiklar och återkommande spalter för person- och organisationsnytt
samt nyheter om begivenheter och evenemang. Önskemålet om intressanta
fallbeskrivningar uppfylls i och med den nya spalten ”Intressanta fall” som
presenterar dem sakligt men utan vetenskaplig tvångströja. På hösten kommer
det att fi nnas skilda anvisningar för vetenskapliga och övriga
artiklar.
Stadsbornas naturförhållande är ett tema som ligger mig nära som tangeras i
artikeln Saga eller sant på sid. 328. Min examen är från institutionen för geografi
och jag fungerade som dragare för naturskyddsförbundets projekt Natur
nära dig åren 1996–98 då principprogrammet för att vårda den byggda naturmiljön
skapades. Åttio procent av fi nländarna bor i städer eller tätorter. Resorna
till stugan ger sitt men människan skapar sitt förhållande till naturen sju
dagar i veckan. I Helsingfors fi nns i arter räknat fl era växter än på andra orter
eftersom människan har skapat nya växtplatser och haft nya, ofta långväga,
arter med sig. Antalet arter beskriver inte äktheten i naturen och det centralla
är i själva verket att naturen slutar ingenstans.
Strax innan jag började på Veterinärförbundet såg jag en sparvhök äta i en
gårdsbjörk i Alphyddan. En storm under en paddlingsfärd i östra Helsingfors är
en storm trots att ja befi nner mig i huvudstadsregionen. Jag har, med stallets
ägares benägna hjälp, lärt det föl jag är fadder för och som i Vichtis lever i flock
att umgås med människor. Jag tror att livsstilen Ð hobbyn, arbete, användningen
av fritiden – nuförtiden bestämmer hur många djur och växter en människa
möter. Det och inställningen till olika produktionssätt bestäms inte av var
du bor.
Jag tillönskar Er en givande sommar. Använd i brist av flugsmälla Veterinärtidningen. Den står sig.