Inom EU:s organ är man på god väg med att göra brasved av det gamla arbetstidsdirektivet. Möjligheten till opt out, som speciellt britterna vill ha med i det nya direktivet, har skapat mest kontroverser. Med opt out avses att arbetstagaren kan tillåta arbetsgivaren att avvika från arbetstidsbestämmelserna. I Britterna har opt out lett till att arbetsgivarna har satt som förutsättning för att underteckna ett arbetsavtal att en möjlighet till opt out skrivs in i själva avtalet.
I ett politiskt mycket betydelsefullt utlåtande från Europaparlamentet påminde parlamentet kommissionen om att arbetstidsbestämmelserna borde gälla också för arbetstagare i självständig ställning. Ur en kommunalveterinärs perspektiv är detta ett intressant steg. Den situation kommunalveterinärena för nuvarande har i arbetstidssammanhang beror delvis på att lagen om arbetstid gör avvikelser möjliga då det gäller arbetstagare i självständig ställning. Därtill ger den samma lagen avtalsparterna rätt att sinsemellan komma överens om avvikelser från arbetstidslagen.
Trots att den regelbundna arbetstiden enligt arbetstidslagen i huvudsak är högst 8 timmar i dagen och 40 timmar i veckan har de fl esta kommunalveterinärer inte kunnat njuta av dylika arbetstider. I AKTA som vidare preciserar arbetstidslagen har man avtalat om kommunala tjänsteinnehavares arbetstider på ett måttfullt sätt, men i det kommunala tjänstekollektivavtalet för läkare har man relativt frimodigt utestängt kommunalveterinärerna, med undantag av hygieniker på heltid, från regelbunden arbetstid. I LÄKTA har man utryckt saken på ett tendentiöst sätt fastän uppenbart orealistiskt: ”Veterinärens arbete anordnas med femdagars arbetsvecka som grund, om detta är möjligt med tanke på att veterinärvårdens funktioner skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt.”
Sagda formulering har för många kommunalveterinärer lett till att arbetsgivaren i problematiska situationer har haft det lätt
att kräva fl exibilitet av att veterinärerna som ett alternativ till att på allvar befatta sig med resursbristerna. Trots att kommunalveterinärerna i LÄKTA har beviljats rätt till minst 35 timmars oavbruten ledig tid i veckan (tillfällig fl exibilitet medger så litet som 24 timmar inom en utjämningsperiod på två veckor) och minst åtta absolut lediga dagar i månaden (en utjämningsperiod på ett år) möts inte verkligheten, med sina jourer och vikariat, och den allmänna andan i
arbetstidslagstiftningen.
När jag själv med grep började böka i kommunalveterinärernas avtalssystem blev jag relativt uppskärrad över de missförhållanden jag hittade. Mitt personliga klimax uppnådde jag inte förrän jag i LÄKTA kom på defi nitionen ”med veterinärens medgivande kan arbetet arrangeras på annat sätt”. Det låter bekant – nästan som opt out verksamhet, inte sant? Vid behov torde veterinärförbundet kunna ge konsulthjälp åt EU:s kommission och parlament i att svarva till det nya arbetstidsdirektivet, emedan opt out verksamheten redan nu är välbekant för kommunalveterinärerna.
Så här till slut kan man dock konstatera en ljusglimt i mörkret dvs. resten av EU håller inte på att godkänna det brittiska förslaget om möjligheten till opt out. Optimist som jag är, anser jag att utvecklingen går i en riktning där den nationella arbetstidslagstiftningen mera stöder arbetssäkerheten och att orka i jobbet. Då blir fl agranta avvikelser från regelbunden arbetstid svårare att verkställa. Nu när en ny avtalsrunda håller på att börja kommer också vårt eget arbetsmarknadssystem att bättre beakta de kommande tendenserna i arbetstidsreglering. I en optimal situation kan det t.o.m. vara i arbetsgivarens intresse att rekommendera en avsevärd förhöjning av jourersättningarna eller att göra jourbundenheten mera rättvis.