Social- och hälsovårdsministeriets nationella projekt för tryggandet av hälsovården innehåller åtgärdsförslag om att förnya strukturerna i hälsovårdens servicesystem. Målet är att trygga tillgången till sådana hälsovårdstjänster som rättidigt tryggar befolkningens välmående enligt behovet samt förhindrar en ökad ekonomisk och regional ojämlikhet. I funktionen av servicesystemet poängterar man närhet och kontinuitet, förebyggande verksamhet och främjandet av hälsan i enlighet med kommunens strategi för välmående. Närtjänster anordnas för ett större befolkningsunderlag än nu enlig regionalt tänkande.
Miljöhälsovården är en fast del av förebyggande hälsovård. Dess uppgift är att tillsammans med den övriga hälsovården värna oss mot de hälsofaror som härrör från människans livsmiljö, såsom från mat, vatten, och zoonoser. Verksamheten grundar sig i allt högre grad på riskbedömning och inriktas på att bemästra risker som hotar människans hälsa. Sålunda borde miljöhälsovården ingå som en del i projektet för tryggandet av hälsovården. Detta konstateras i förbundets brev till social- och hälsovårdsministeriet.
Finlands Veterinärförbund har i sitt brev framfört att de flesta kommuner är för små enheter för att ensamma tillhandahålla miljöhälsovårdens krävande tjänster. Förbundet understöder utvecklandet av kommunernas regionala samarbete mot ett ändamålsenligt bruk miljöhälsovårdens resurser för befolkningens behov, en högklassig produktion av tjänster och förverkligandet av specialiseringen inom uppgifter. Förbundet anser det vara viktigt att befolkningens tillgång till miljöhälsovårdstjänster tryggas utan regional ojämlikhet. Slutligen framförde förbundet miljöhälsovården skulle tas med i projektet för tryggandet av hälsovården.
I flera sammanhang har det också konstaterats att man borde höja på profilen av veterinärernas arbetsinsats i samband med säkerheten och hälsan i människans livsmiljö. Veterinärerna är kända för djurens sjukoch hälsovård, men däremot inte för människans hälsovård. Ordet miljöhälsovård är ett otympligt ord. Det för tankarna direkt till miljön, i stället för till människan. Man kunde tänka sig att veterinärernas arbete är dåligt känt då associationen är felaktig, det handlar ju trots allt om veterinärernas hälsovårdsuppgifter. Det gamla uttrycket folkhälsoarbete var inte dåligt. Förbundet har ju en uråldrig broschyr "Veterinärernas andel i folkhälsoarbetet". Broschyren lämnade knappast saken oklar.
Miljöhälsovårdens resurser i kommunerna är underdimensionerade i förhållande till uppgifternas krav, vilket vi som veterinärer väl vet. Om miljöhälsovården administrativt skiljs åt från den övriga kommunala hälsovården förstås kanske inte dess verkliga innebörd. Detta kan återspeglas tråkigt i resursfördelningen. Som utryck är miljöhälsovården befäst. För att diskutera saken med rätta termer har också förbundet varit tvunget att använda detsamma. Då det handlar om människans hälsa kunde man i praktiskt språkbruk dock börja tala om veterinärernas hälsovårdsuppgifter. Till detta kan djurhälsovårdsuppgifterna nog utmärkt införlivas.