Mängd ersätter inte kvalitet – Nivån inom veterinär-utbildningen bör bibehållas

Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet anordnade i börjanav maj ett tillfälle att bli hörd i fråga om utbildningen av veterinärer. Olikaparter hade möjlighet att klargöra sina synpunkter på de förväntningar man har angående veterinärers nuvarande och kommande yrkesfärdigheter. Samhället behöver experter, både veterinärer och andra professionella. Utvecklingen av utbildningen är också en del av hela veterinärvårdens utveckling. Emedan studierna som inriktas på veterinärmedicinelicenciats examen tar minst sex år i anspråk bör samhällets behov utredas i god tid. EU medlemskapet har ökat på efterfrågan av veterinärer både inom bekämpningen av smittosamma djursjukdomar och inom livsmedelsindustrin.

Förutom en diskussion om utbildningens kvalitet och behov diskuteras också frågan om tillräcklig tillgång på veterinärer. Om behovet på arbetskraft ännu växer kan det uppstå brist på kunniga veterinärer. Efterfrågan kan man svara på genom att öka på mängden som utbildas. Fakulteten är i beråd att flytta till vetenskapsparken i Vik. Utrymmena i Vik har dimensionerats för 60 studeranden. Om mängden veterinärstuderanden ökas bör också antalet undervisningspersonal utökas i tillräcklig grad. Utbildningen av veterinärer innehåller rikligt med personlig handledning och praktisk övning. Gruppstorlekarna i personlig handledning kan inte vara stora.

Vid fakulteten utvärderar man för tillfället utbildningen. Utvärderingen är också en del i att utveckla utbildningen. I samband därmed begrundar man tyngdpunktområden, samhällets behov samt utbildningens innehåll. Vad behöver samhället veterinärer till? De dyra utbildningarna på universitetsnivå bör motsvara efterfrågan. Utbildningen resurser bör riktas på rätt sätt. Därvid bör man beakta hur veterinärerna placerar sig inom arbetslivet och arbetslivets behov. I arbetslivet fungerar veterinärerna i många olika uppgifter, vilka är betydelsefulla för människans och djurens välfärd.

Vården av produktionsdjur är i allt högre grad preventiv hälsovård, varvid kunskaper i riktig utfodring och i levnadsvillkor är viktiga. Därtill finns ett

behov på kunniga i smittosamma djursjukdomar samt i livsmedels- och miljöhygien. Veterinärmedicinen i fråga om smådjur utvecklas med rasande fart och en specialisering krävs. Behandlingen av hästar håller på att bli behandling av tävlande djur. Djurskydd bör också finnas på utbildningsschemat. Allt hinner man inte och kan man inte innefatta i licentiatexamens studieveckor – vad skall man då välja?

Undervisning bör man ge för sådana uppgifter som det finns ett behov på i arbetslivet och samhället, inte enbart i enlighet med undervisningspersonalens egen förkärlek. Är det nödvändigt att i den grundläggande undervisningen

inkludera mycket högt stående specialkunskaper innan baskunskaperna i veterinärmedicin bemästras? Även i framtiden behöver vi för olika arbetsuppgifter professionella med en mångsidig och omfattande utbildning. Det är vårt trumfkort i samband med allt mera krävande uppgifter.

Kirsi Soppela, VML
vikarierande verksamhetsledare, Finlands Veterinärförbund