Med det nya året fick Finlands veterinärförbund en ny delegation, som möttes för första gången på sitt konstituerande möte i Helsingfors i slutet november. 

Det första intrycket av gruppen är lovande. I den finns både nya entusiastiska krafter och gamla bekanta ansikten. Alla förenas av viljan att aktivt påverka ärenden som är viktiga för oss veterinärer. I den nya delegationen finns stark kompetens från olika delområden på vårt mångskiftande verksamhetsområde. Jag har äran att föra ordet i delegationen, förbundets högsta organ, och jag är stolt över det och oss. Tack till alla som kandiderade i valet och till dem som röstade på kandidaterna. Tillsammans kan vi alltid åstadkomma mera. Förbundet grundades år 1892. Från första början har det följt devisen samklang får små saker att växa, brist på den får till och med stora saker att förfalla.

Nytt år, nya funderingar, sägs det ibland. Trots det har vi samma gamla smärtpunkter som tidigare: orken i arbetet, arbetsbundenhet, motsättningar och allt hårdare konkurrens. Om man säger som det är: intet nytt under solen. Den ständiga vågrörelsen inom förvaltningen fortsätter som en evighetsmaskin. Vi driver hela tiden omkring i ett hav av osäkerhet, vilket är ansträngande. Det är omöjligt att utveckla systemet så länge som kristallkulan inte visar hur framtidens system och verksamhetsfält kommer att se ut. Organisationer går från reform till reform, deras namn byts ut snabbare än bläcket i de nya logotyperna hinner torka, men en sak står och består: kommunveterinärsystemet. Systemet med kommunveterinärer är som en klassiker, som fångar en bit av evigheten och den oföränderliga verkligheten, åtminstone när man betraktar det från förhandlingsbordsperspektivet. Alla vet sannolikt redan att det behövs förändring, men hur är det möjligt att åstadkomma det och samtidigt ha kvar allt det som är bra i systemet?

Allt som är värt att göra, är värt att göra bra. Om nya undersökningar görs, är det viktigt att satsa ordentligt på dem. Förändringsmotstånd är en av de starkaste drivkrafterna i det mänskliga sinnet, dvs. fruktan för allt nytt och förvirrande. Undersökningarna borde inriktas på att förutse framtiden, inte bara på att kartlägga nuläget. I det här samhället borde vi ha mod att äntligen fatta beslut och att sedan hurtigt börja leva i enlighet med dem. Soppan inom social- och hälsovården har fått koka så länge att den småningom börjar smaka vidbränd. Dessutom saknas en viktig ingrediens fortfarande i kastrullen: den lilla men kryddstarka miljöhälsovården. 

Coronaviruset kom nästan som på beställning som en påminnelse till beslutsfattarna i vårt land om att människornas och djurens hälsa är gemensam. Människornas hälsa, beredskapen och räddningsväsendet behöver oss. Corona är inte den första sjukdomen som smittar från djur till människor, sprids i hela världen och skapar rädsla och oro hos människor. Den kommer inte heller att vara den sista. Vilken sjukdom som helst når andra sidan av jordklotet inom 24 timmar. Sjukdomsutbrott och epidemier påverkar inte bara hälsan, de har också en enorm inverkan på ekonomin. Klimatet blir varmare, antibiotikaresistensen blir svårare. Vi måste arbeta tillsammans för att råda bot på dem. Vi behöver absolut också starkare resurser än de nuvarande kommunala samarbetsområdena inom miljöhälsovården för att ordna övervakningen och jouren i framtiden. Om verksamhetsområdena blir större, kan vi sudda ut gränser för att åstadkomma mer och högre kvalitet med samma arbetskraft. Vår Lääkärikartelli med enad front som arbetar för att ta oss med i social- och hälsovård. Vore det äntligen dags att de som arbetar med social- och hälsovårdsreformen började lyssna på dem som faktiskt producerar social- och hälsovårdstjänsterna?

Hanna Nurmi
Ordförande för Veterinärförbundets delegation under perioden 2020–2022