Behovet av veterinärers specialkompetens i samhället ökar ständigt. Sällskaps- och hobbydjur behandlas som familjemedlemmar och man är beredd att satsa på deras hälsa, diagnoser och behandling av sjukdomar. Med omstruktureringen av jordbruket ökar gårdarnas storlek och tonvikten har flyttats från vård av enskilt djur till hälsovård för hela boskapen och optimering av produktionen. De senaste åren har visat att nya infektionssjukdomar kan spridas mycket snabbt, till och med över hela världen. När en betydande del av de nya infektionssjukdomarna är zoonoser får veterinärernas kompetens och expertis en viktig roll när det gäller att upprätthålla den gemensamma hälsan.

Vår grundutbildning ger breda färdigheter att arbeta i många uppgifter, men det finns inte tid eller möjlighet att fördjupa sig i något område på sex år. Därför förvärvas specialkompetens inom ett smalare område först efter grundutbildningen, genom arbetserfarenhet och vidareutbildning.

År 2009 publicerades en rapport om specialiseringsutbildning för veterinärer av en arbetsgrupp som tillsatts av undervisningsministeriet. Redan då konstaterades det låga antalet utexaminerade specialveterinärer som en central utmaning, vars orsak ansågs vara utbildningens brist på styrningsresurser. Tyvärr är situationen fortfarande densamma, tiderna för slutförd examen är långa och resurserna för anordnande och styrning av utbildning har inte ökat.

Under hösten 2020 inledde fakulteten en reform av specialveterinärutbildningen med syfte att bland annat främja och stödja slutförandet av utbildningen inom målsatt tid och att öka andelen specialveterinärer i yrkeskåren. Reformprocessen inleddes med att diskutera med intressentgrupper och höra arbetslivets behov. På grundval av dessa diskussioner kommer ett nytt specialiseringsområde, utöver de nuvarande, nämligen allmänveterinärmedicin. Denna helhet planeras för närvarande.

Kärnan i specialiseringsutbildningen är utveckling i expertis för arbetslivets behov och att förutse dess kommande kompetensbehov. Eftersom expertisen främst utvecklas på arbetsplatser i praktiken är en viktig del av utbildningsreformen hur denna kompetensutveckling på arbetsplatsen bäst kan bedömas och verifieras.  Målet är en utbildning där utexaminerade identifieras som experter inom sitt område, såväl inom yrket som bland arbetsgivare och kunder.

Även om alla specialområden har sina egna särdrag, omfattar utvecklingen av expertis allmän och gemensam arbetslivskompetens, såsom kritiskt vetenskapligt tänkande, interaktions- och kommunikationsförmåga samt ledarskaps- och nätverksförmåga.  Avsikten är att utvecklingen av dessa färdigheter i den nya utbildningen ska stödjas av en utbildningsmodul som är gemensam för alla områden och genom en styrningsmodell som omfattar hela utbildningen.

Reformen av specialveterinärutbildningen har framskridit till en punkt där de nödvändiga ändringarna i lagen om utövning av veterinäryrket och i universitetslagen redan behandlas av riksdagen. De planeras träda i kraft 1.8.2023. Som en del av reformen överges den nuvarande examensutbildningen och utbildningen omvandlas till en yrkesinriktad påbyggnadsutbildning. De som nu specialiserar sig har möjlighet att slutföra sin examensutbildning under övergångsperioden eller att gå över till det nya utbildningsprogrammet. Även om man överger examen får man även i fortsättningen betyg för genomförd utbildning och rätt att använda titeln specialveterinär. Den nya utbildningsformen planeras febrilt vid fakulteten tillsammans med representanter för arbetslivet.  Vi berättar mer om detta i kommande nummer av tidningen.

Päivi Rajala-Schultz

Professor, Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet