Människor och andra djur delar gemensamma gener, mikrober, sjukdomar och livsmiljöer. Därför är det värt att undersöka och vårda människors, djurs och miljöns hälsa tillsammans. Kunskapen om detta har fördjupats snabbt under coronapandemin, och exempelvis president Sauli Niinistö betonade till exempel One Health-strategin när han talade inför FN:s generalförsamling. 

Problemen med gemensam hälsa är invecklade kedjor från naturförlust till belastning av intensivvårdsavdelningar. På samma sätt är forskning och lösningar tvärvetenskapliga och internationella. År 2018 inrättade Helsingfors universitet nätverket HOH Helsinki One Health, som sammanför forskare och lärare från fem fakulteter och tre forskningsinstitut. Una Europa, en allians av åtta europeiska universitet, lyfte våren 2021 gemensam hälsa som sitt femte fokusområde. I områdets styrgrupp samlades utöver forskare inom biovetenskap och klinisk vetenskap även experter inom bland annat etik, historia, ekonomi, antropologi och psykologi.

Styrgruppen i One Health tog som uppgift att fundera på vilken typ av forskning och utbildning man bör göra inom området gemensam hälsa, så att det betjänar världen år 2050. Gruppen började med att kartlägga historiska och nuvarande drivkrafter bakom gemensam hälsa, från uppfinningen av antibiotika till utvecklingen av Europeiska unionen, och utifrån detta kom man fram till tre linjer som definierar framtiden för en gemensam hälsa. För det första kan det internationella samarbetet fördjupas eller länderna kan isolera sig för att driva lokala intressen. För det andra kan förtroendet för beslutsfattare och experter stärkas eller försvagas. För det tredje kan forskning vara fri forskarorienterad vetenskap eller verksamhet som styrs utifrån och som siktar på snabba tillämpningar.

Medlemmarna i styrgruppen One Health hade förvisso en likasinnad åsikt om den önskade riktningen för varje linje, men det finns ingen garanti för en sådan framtid. Gruppen övervägde därför lösningar som skulle styra utvecklingen i en gynnsam riktning, men som också skulle fungera om utvecklingen gick annorlunda. Lösningarna har mycket gemensamt med FN:s 17 mål för hållbar utveckling, där bra utbildning är viktigast. 

Redan i grundskolan kan man hjälpa eleverna att inse den omfattande karaktären och betydelsen av utmaningarna med gemensam hälsa. Yrkesutbildning och fortbildning bör stödja förmågan hos experter från olika vetenskapsgrenar att arbeta tillsammans och förstå varandra. Som pandemin har visat hjälper inte kunskap genom forskning om den inte påverkar beslutsfattandet och befolkningens beteende. Därför är det också viktigt att lära sig att kommunicera med beslutsfattare och medborgare.

Förtroendet för vetenskapen ökar när material, analysmetoder och resultat är fritt tillgängliga i enlighet med principerna för öppen vetenskap. Massiva datamängder och kalkylmässiga metoder ger ny typ av information, men det måste också finnas utrymme för exempelvis en djup förståelse för lokala fenomen. Intresset och förtroendet för vetenskapen ökar också till exempel genom medborgarvetenskap, som ger möjlighet för alla att delta i insamling och behandling av forskningsdata.

Det väsentliga är hitta metoder som tillsammans med utbildning kan minska ojämlikheten. Slumområden och ojämn vaccinationstäckning ökar inte den gemensamma hälsan, och känslan av utanförskap uppmuntrar inte till att agera för det gemensamma bästa. En av de viktigaste utmaningarna för den gemensamma hälsan är att producera säkra livsmedel och vatten för alla med hållbara metoder.

HOH Helsinki One Health gör sin andel för att lösa utmaningarna genom att hjälpa aktörer i branschen att hitta varandra. Ta kontakt med mig exempelvis på Veterinärdagarna. 

Topi Tanskanen
Forskningskoordinator för nätverket HOH Helsinki One Health vid Helsingfors universitet, 
doktor i psykologi