Vid Kommunalveterinärförbundets årsmöte på våren i Nokia fördes, i samband med behandlingen av verksamhetsplanen, en livlig och tankeväckande diskussion om kommunalveterinärernas roll i veterinärvården.
Debattörerna förfäktade kraftigt åsikten att nu är tiden slutligen inne för att förvandla senaste års klagovisor om en för mångfacetterad arbetsbörda till en rikedom: att upptäcka hur samhälleligt viktigt arbete vi tjänsteveterinärer utför. Man framförde till och med åsikten om ett speciellt Kommunalveterinärsseminarium där vår självkänsla skulle smekas. Som övervakare av primärproduktionen står vi i främsta ledet i frågor som rör livsmedelssäkerhet och djursjukdomar. Den positiva respons vi får, då vi erbjuder veterinärvårdens grundtjänster, är den del av vårt arbete som får många av oss att orka arbeta. Vid ett av ministeriets kurstillfällen nyligen skapade mången kommunalveterinär en kvalitetshandbok för sitt arbete. Att skapa ett förhållande till veterinärstudenter är också ett viktigt utvecklingsobjekt i Kommunalveterinärförbundets verksamhet. För studenter, som funderar på kommande arbetsuppgifter, är det viktigt att veta att kommunen fortfarande är en inbjudande arbetsplats. Att man i samband med reformen av veterinärvårdssystemet minskar bundenheten vid arbetet och förbättrar omständigheterna i arbetet kommer framför allt unga veterinärer, framtidens arbetstagare, till godo. Den mest betydande angelägenheten inom en snar framtid för vårt veterinärvårdssystem är förslaget till en ny veterinärvårdslag. Veterinärförbundets ordförande Antti Nurminen utmanade varje fullmäktigemedlem till att ge sitt eget uttalande om lagförslaget. Förändringen av joursystemet torde vara det av lagförslagets förslag som har mest vittgående konsekvenser. Jourområdet, som utvidgas till landskapsnivå, innebär att man måste börja leka utanför den egna sandlådan. För produktionsdjurspraktiker innebär det att man måste lära sig nya rutter att köra, nya ansikten bland kunderna och eventuellt en annorlunda behandlingskultur. Lagförslaget är dock inte hugget i sten, en omfattande remissrunda och riksdagsbehandling kan medföra förändringar. Den regionalisering som pågår i kommunerna medför ett krav på ökat samarbete mellan kommunerna. Inom veterinärvården kan också det betyda förändrade samarbetsparter. Jag anser det vara synnerligen viktigt att vi, som aktörer inom den grundläggande veterinärvården, på fältet inte stretar emot förändringarna enbart för att försvara det goda vi nu har. Det lönar sig inte att vara rädd för förändringar för den bär alltid med sig också en möjlighet om något bättre. Jag tror på kraften i större enheter.
I skrivande stund har jag redan lyssnat på gökens sång i Leivonmäki nationalpark och beundrat det bedövande blåa havet av irisblommor på vår gård. När ni läser detta är min dagliga joggning vid Päijänne tillsammans med småskrakarna ett underbart minne blott. Naturupplevelserna hjälper mig att orka med vardagen och arbetet: det lönar sig att klart skilja åt arbete och fritid. Att fungera i en fackförening, vilket alla har en chans till i samband med höstens val till fullmäktige, ger också mera än det tar. Att sköta om gemensamma saker är ett privilegium för alla medlemmar.