Med riskkontroll avser man sådana åtgärder som strävar efter att
förebygga, minska på eller avlägsna risker. Riskkontroll praktiseras dagligen
i företag samt på myndighetsnivå. Veterinärerna och övriga parter som
fungerar inom miljöhälsovården fattar beslut som berör aktörer samt
handleder och ger dem råd. Med dessa åtgärder strävar man efter att minska
eller avlägsna de risker som fi nns till exempel i livsmedel. En fungerande
riskkontroll
är summan av fl era faktorer. En del av lyckad riskkontroll är utnyttjandet av
befi ntlig forskad kunskap. Ju mer vetenskapligt framtagen kunskap
det fi nns inom ett område desto bättre är förutsättningarna för att
uträtta framgångsrik riskkontroll.
Kunskapen från forskning bör utnyttjas redan i begynnelseskedet av
riskkontroll det vill säga i lagstiftningsarbetet eftersom lagstiftningen
utgör
grunden för riskkontroll. Utnyttjandet av forskad kunskap syns både i
paragrafer och olika direktiv och rekommendationer. Forskad kunskap har använts
vid bestämning av temperaturgränser och förvaringstider samt vid
egenövervakning. I sådana fall kan man med lätthet motivera för alla parter
varför någon sak skall göras på ett visst sätt – man har ju forskat i
saken. Lagstiftarna har dock inte alltid tillgång till forskad kunskap och
även om
de skulle ha det kan man inte av en eller annan orsak göra förordningarna
sådana att deras målsättning lätt kan motiveras. Förordningarna påverkas
av många olika intressenter och det slutliga resultatet är en kompromiss man
måste leva med. Att verkställa och övervaka sådana förordningar är
utmanande eftersom en aktör kan uppleva riskkontrollåtgärderna som ogrundade.
Detta å sin sida underminerar övervakarens trovärdighet i aktörens ögon.
Det fi nns gott om utmaningar både för forskare och för lagstiftare samt för
övervakare.
Ofta konstateras att övervakningen bör grunda sig på riskbedömning och
att man också i praktisk övervakning borde utföra riskbedömning. Att
utföra riskbedömning i samband med praktisk övervakning bör dock betraktas
med förbehåll. En övervakare har inte resurser att utföra arbetsamt
och krävande riskbedömning som uppfyller vetenskapliga eller ens
halvvetenskapliga
kriterier. Det måste göras i ett tidigare skede det vill säga redan i samband
med lagstiftningsarbetet. Därtill kan man konstatera det vore ytterst svårt
att förenhetliga den riskbedömning på anstaltsnivå som
verkställs i olika kommuner och utförs av olika övervakare. Detta skulle
åter öka på ojämnheten i övervakningen. I den praktiska
anstaltsövervakningen bör man däremot koncentrera sig på riskkontroll det
vill säga på att förebygga, minska på och eliminera risker. Detta arbete
bör grunda sig på lagstiftning och direktiv vilka grundar sig på
riskbedömning. Dessutom bör övervakaren ha en djupgående kunskap i
livsmedelhygien för att, i
brist på lagstiftning och direktiv, kunna bilda sig en uppfattning om vilken
kvalitet de brister har som upptäcks under övervakningen samt om vilka
åtgärder som bör vidtagas och hur snabbt.
Riskkontrollen behöver kontinuerligt ny kunskap. Förändringar och
uppdateringar i verksamheten skapar nya potentiella risker och ett behov
av ny tillförlitlig kunskap. Att skapa ny kunskap är så gott som utan
undantag arbetsamt, krävande och långsiktigt. Forskningsarbete kräver
tålamod, både av forskatren och av samhället. Det finns ingen genväg till
lycka. Den obundna grundforskningen ligger till grund för ny kunskap
som man också kan bygga på med anpassad forskning. Till största delen är
veterinärmedicin anpassad forskning, men inte helt och hållet. De
observationer som har gjorts inom grundforskningen gynnar i något skede också
en utövare av anpassad forskning och efter det också veterinärer i
praktiskt arbete. Varje forskare strävar säkert till att skapa sådan kunskap
som sprids till praktiskt arbete. Vad kunde vara roligare än att presentera
relevant forska kunskap.
Slutligen vill jag mana både forskare och personer som utför riskkontroll
att fatta pennan och skriva om sina observationer och forskningsresultat i
Finsk veterinärtidskrift. Det är trevligt att på tidskriftens sidor kunna
berätta om nya observationer samt dela med sig nyttig kunskap till läsarna.