Det finns ingen genväg till lycka

Med riskkontroll avser man sådana åtgärder som strävar efter att förebygga, minska på eller avlägsna risker. Riskkontroll praktiseras dagligen i företag samt på myndighetsnivå. Veterinärerna och övriga parter som fungerar inom miljöhälsovården fattar beslut som berör aktörer samt handleder och ger dem råd. Med dessa åtgärder strävar man efter att minska eller avlägsna de risker som fi nns till exempel i livsmedel. En fungerande riskkontroll
är summan av fl era faktorer. En del av lyckad riskkontroll är utnyttjandet av befi ntlig forskad kunskap. Ju mer vetenskapligt framtagen kunskap
det fi nns inom ett område desto bättre är förutsättningarna för att uträtta framgångsrik riskkontroll.

Kunskapen från forskning bör utnyttjas redan i begynnelseskedet av riskkontroll det vill säga i lagstiftningsarbetet eftersom lagstiftningen utgör
grunden för riskkontroll. Utnyttjandet av forskad kunskap syns både i paragrafer och olika direktiv och rekommendationer. Forskad kunskap har använts vid bestämning av temperaturgränser och förvaringstider samt vid egenövervakning. I sådana fall kan man med lätthet motivera för alla parter
varför någon sak skall göras på ett visst sätt – man har ju forskat i saken. Lagstiftarna har dock inte alltid tillgång till forskad kunskap och även om
de skulle ha det kan man inte av en eller annan orsak göra förordningarna sådana att deras målsättning lätt kan motiveras. Förordningarna påverkas av många olika intressenter och det slutliga resultatet är en kompromiss man måste leva med. Att verkställa och övervaka sådana förordningar är utmanande eftersom en aktör kan uppleva riskkontrollåtgärderna som ogrundade. Detta å sin sida underminerar övervakarens trovärdighet i aktörens ögon. Det fi nns gott om utmaningar både för forskare och för lagstiftare samt för övervakare.

Ofta konstateras att övervakningen bör grunda sig på riskbedömning och att man också i praktisk övervakning borde utföra riskbedömning. Att
utföra riskbedömning i samband med praktisk övervakning bör dock betraktas med förbehåll. En övervakare har inte resurser att utföra arbetsamt
och krävande riskbedömning som uppfyller vetenskapliga eller ens halvvetenskapliga
kriterier. Det måste göras i ett tidigare skede det vill säga redan i samband med lagstiftningsarbetet. Därtill kan man konstatera det vore ytterst svårt att förenhetliga den riskbedömning på anstaltsnivå som
verkställs i olika kommuner och utförs av olika övervakare. Detta skulle åter öka på ojämnheten i övervakningen. I den praktiska anstaltsövervakningen bör man däremot koncentrera sig på riskkontroll det vill säga på att förebygga, minska på och eliminera risker. Detta arbete bör grunda sig på lagstiftning och direktiv vilka grundar sig på riskbedömning. Dessutom bör övervakaren ha en djupgående kunskap i livsmedelhygien för att, i
brist på lagstiftning och direktiv, kunna bilda sig en uppfattning om vilken kvalitet de brister har som upptäcks under övervakningen samt om vilka
åtgärder som bör vidtagas och hur snabbt.

Riskkontrollen behöver kontinuerligt ny kunskap. Förändringar och uppdateringar i verksamheten skapar nya potentiella risker och ett behov
av ny tillförlitlig kunskap. Att skapa ny kunskap är så gott som utan undantag arbetsamt, krävande och långsiktigt. Forskningsarbete kräver
tålamod, både av forskatren och av samhället. Det finns ingen genväg till lycka. Den obundna grundforskningen ligger till grund för ny kunskap
som man också kan bygga på med anpassad forskning. Till största delen är veterinärmedicin anpassad forskning, men inte helt och hållet. De observationer som har gjorts inom grundforskningen gynnar i något skede också en utövare av anpassad forskning och efter det också veterinärer i
praktiskt arbete. Varje forskare strävar säkert till att skapa sådan kunskap som sprids till praktiskt arbete. Vad kunde vara roligare än att presentera
relevant forska kunskap.

Slutligen vill jag mana både forskare och personer som utför riskkontroll att fatta pennan och skriva om sina observationer och forskningsresultat i
Finsk veterinärtidskrift. Det är trevligt att på tidskriftens sidor kunna berätta om nya observationer samt dela med sig nyttig kunskap till läsarna.

Janne Lundén
Ordförande i redaktionsrådet för Finlands veterinärtidskrift