Livsmedelssäkerhetsverket Evira påbörjade sin verksamhet den första maj. Verkets offi ciella invigning i det nya ämbetshuset i Vik gick av stapeln i september. Man har, i olika delar av landet, anordnat träffar med intressegrupper också i de andra verksamhetspunkterna. Redan från och med början av verksamheten har vi försökt skapa en gemensam anda, den så kallade Evira-andan. Vid de olika träffarna har vi signalerat om en genuin samarbetsvilja, också utanför huset. Ingen klarar sig ensam, varken inom den nya organisationen eller utan ett riktigt kompanjonskap utanför huset.
Den finska tjänstemannen är som bekant ansvarsfull. I omutlighet hör vi till världstoppen. Denna ansvarskänsla har varit utmärkande även under EU-tiden. Trots att stiftad lagstiftning på EU- och nationell nivå bättre än tidigare för fram de olika aktörernas eget ansvar och övervakningsskyldigheter, har inte de grundläggande kraven för övervakande myndigheters ansvar ändrats. Därtill fi nns det mera att övervaka än tidigare.
Den europeiska kommissionen dikterar eller förutsätter inga särskilda övervakningsorganisationer på central, regional eller lokal nivå. Det fi nns minst lika många olika organisationer eller verksamhetsformer som det fi nns medlemsländer. Kommissionens inspektörernas ända uppgift är att övervaka att lagstiftningen är i kraft och fullföljs rätt. Om de anser att resurserna för att säkerställa detta är otillräckliga ingriper de under sina inspektionsresor i detta. Ansvaret för hela systemets funktionalitet ligger alltid på det nationella planet, oberoende av de lokala strukturerna och lösningsmodellerna. Nu ligger ansvaret för den nationella övervakningen hos Evira. I och med de fl eråriga nationella övervakningsplanerna som EG-lagstiftningen förutsätter, har arbetets ansvarskyldighet ytterligare betonats.
Riskbedömning och prioritering är centrala begrepp i festtal om övervakning. De utgör basen för tjugohundratalets övervakning. En av Eviras största utmaningar är hur dessa skall utnyttjas i den praktiska övervakningen. Riskbedömning behövs på många nivåer, från prioritering i nationella övervakningsprogram till att lösa praktiska problem på lokal nivå. Evira tar också dragansvar för att utveckla övervakningsstrategin för hela kedjan från jord till bord.
De praktiska övervakningsresurserna, organiseringen av arbetet mellan central, regional och lokal nivå, samt fördelningen av uppgifterna mellan de olika yrkesgrupperna, skapar diskussioner i så gott som alla medlemsländer. Livsmedels- och djursjukdomskriser ruskar alltid om övervakningsorganisationerna och väcker också tidvis de politiska beslutsfattarna till att kräva förändringar. De bästa lösningarna uppnås dock med omsorgsfullt förberedande arbete under så kallad fredstid. Organisering av livsmedelsövervakningen och hela miljöhälsovården knyts i Finland samman med kommunreformen och utvecklingen av lokal- och regianalförvaltningen. Koncentrering av kunnande samt specialisering garanterar inom de fl esta branscher den mest högtstående servicen. Så är det också med vår sektors allt mera krävande och mångfacetterade övervakningsuppgifter. Det är redan omöjligt för en enskild övervakare att bemästra all lagstiftning. För att inte tala om de övervakningsbesök som lagstiftningen förutsätter, och den expertis dessa kräver.
Vi, alla aktörer i livsmedelskedjan och i hela miljöhälsovården, är både övervakare och övervakade. Vårt gemensamma mål är ett system som på bästa möjliga sätt utnyttjar till buds stående resurser och yrkeskunskap. Systemet bör också övertyga dem som övervakar oss. En stor mängd beredande arbete har utförts, och vi kommer ytterligare att behöva nationella talkon. Vi, på Evira, är beredda att delta i dessa talkon.