De senaste nio månaderna
har livet varit gott mot mig. Under de senaste nio månaderna gifte jag mig och
var på en magnifi k bröllopsresa till ett fint resemål. Jag köpte mitt livs
första ägobostad ja påbörjade min karriär som bostadssparare, så som det
ankommer en god medborgare – det vill säga jag köpte endast 49 procent av
aktierna och sparade således min överlåtelseskattefrihet till framtiden, vid
en eventuell uppdelning skulle jag ändå återfå den ena procenten. Jag köpte
mitt livs första egna julgran i en låda på snabbköpet – den äger jag till
hundra procent, min hustru skulle dock få femtio procent av den vid en
eventuell uppdelning. Min fru är också jurist. Aj ja, och jag fi ck ett fi nt
och utmanande jobb. I skrivande stund blir det på dagen exakt nio månader
sedan jag påbörjade mitt jobb som ombudsman för den privata sektorn vid
Finlands veterinärförbund.
Under loppet av nio månader
har jag märkt att min titel kunde vara t ex följande: ”privatsektorns
ombudsman, jurist, rådgivare, författare av direktiv, förlikningsman, domare,
lyssnare, terapeut, uppmuntrare”. Arbetsbilden har visat sig vara till och med
förvånansvärt mångsidig och det är ju bra. Medlemmarnas kontakter i olika
frågor har hela tiden ökat i jämn takt, vilket visar att varseblivningen om
min existens har spridit sig i medlemskåren. De flesta frågor som i förbundet
kommer till mig handlar givetvis om juridiska saker och problem i samband med
anställningar. Frågor om arbetstider och ledig tid ligger hela tiden bland tre
i toppen på listan av frågor. Frågorna kommer jämt från såväl
arbetstagar- som från arbetsgivarsidan. Okunskap om lagens bestämmelser förorsakar
lätt osäkerhet och misstro vilket givetvis inte är särskilt fruktsamt för
en god arbetsplatsmiljö. Onödiga små slitningar förebygger man lätt genom
att reda ut vad lag och förordningar säger om den aktuella saken. Jag uppmanar
därför medlemskåren att kontakta mig alltid då det uppstår oklarheter i någon
sak. Det lönar sig att undersöka saker innan man skrider till verket.
I lagstiftningen betecknas
förtjänstmöjligheten som ett kännetecken för företagande. Detta är
givetvis självklart: företagaren måste kunna försörja sig med de inkomster
som företagandet ger. Företagandet är väsentligt förknippat också med
ekonomisk risk och via detta en strävan efter vinst. Genom att anta en företagarrisk
kan man sträva efter ett bredare levebröd än som löntagare. Så måste det
också vara. Att vara i en löntagareställning omfattar inte en motsvarande
risk. Löntagaren strävar efter en permanent och trygg arbetsplats samt efter
regelbunden och tillfredsställande ersättning för det arbete man utför. En
tillfredsställd företagare och en nöjd arbetstagare eller löntagare, är det
en omöjlig ekvation? Det är i varje fall tämligen klart att bägge behöver
den andra för att uppnå sina mål. Därför bör parterna komma överens om
klara gemensamma spelregler. För att spelreglerna skall fungera för att uppnå
parternas mål måste man vid deras utarbetning höra på och hörsamma bägge
parters önskemål och förväntningar.
Vi strävar till att informera medlemskåren genom direktiv som främst publiceras på förbundets medlems sidor på Internet om vilka rätter och skyldigheter parterna har i ett arbetsförhållande. I januari och februari utfördes en enkät om arbetsavtalens villkor och avlöning bland dem som på privatsektorn har en löntagarposition. Det är också meningen att på vissa orter både för företagar- och löntagarmedlemmar anordna egna skilda diskussioner. Att på detta sätt ta till fötterna och på fältet lyssna till medlemskårens tankar ger oss byggklossar för att utveckla förbundets verksamhet. Nämnda tillfällen ger medlemmarna också en chans till utbyte av funderingar och tankar. Kunde detta vara någon idé i att grunda något sorts forum, t ex i samband med företagarutskottet och privatsektorns löneutskott, där representanter för bägge parter fritt kunde diskutera... Det var det.
Kom
ihåg att förutom ert arbete ta er tillräckligt med fritid som ni viker för
er själva och era familjer.