Livsmedelslagen
träder i kraft den första mars. Det rör sig om den största
omvälvningen i livsmedelslagstiftningen sedan vi blev medlem i EU. Två
centrala principer i livsmedelslagen är speciellt viktiga för veterinärer:
övervakningens omfång från primärproduktion till konsumenten och en
dimensionering av övervakningsresurserna enligt reella risker.
Övervakningen
av livsmedlens primärproduktion är inte en ny tanke i
Finland. Övervakningen av foder och andra produktionsinsatser samt av
djurens hälsa och välfärd har lagt grunden för en produktion där förekomsten
av för människan farliga djursjukdomar är låg, där livsmedelskedjans
kemikaliebelastning har minimerats och djuren föds upp på en
hög etisk nivå.
I fortsättningen
blir de veterinärer som sköter produktionsdjur klarare
än tidigare också övervakare av livsmedelssäkerheten. På grund av de
omfattande studierna i livsmedels-
och miljöhygien som ingår i utbildningen har
veterinärerna goda förutsättningar att fungera som primärproduktionens
övervakare. Systemen för djurhälsovård utgör en viktig del av säkringen
för övervakningskedjan.
Förutom
livsmedelslagen poängterar också EG:s nya hygienlagstiftning,
som har tillämpats sedan början av året, vikten av att rikta övervakningen
enligt livsmedelssäkerhetsriskerna. Detta innebär att de detaljerade
bestämmelserna i lagstiftningen
kommer att minska och övervakningsmyndigheternas
prövningsrätt att öka. Företagens egen riskkontroll det vill säga
egenkontrollen blir ytterligare viktigare.
Trots att
lagstiftningen i Finland i redan över tio års tid har förutsatt
egenkontroll av livsmedelsföretag har saken i många företag förblivit
en död bokstav. Livsmedelslagen förutsätter
att egenkontrollplanerna för lokaler som
definieras i lagen i framtiden godkänns av myndigheterna. Under de tre
kommande åren granskas också egenkontrollplanerna för de anläggningar
som är godkända enligt hygienlagen. I detta sammanhang är det viktigt
att företagens övervakare förmår ge och ger klar handledning i frågor
om principerna i egenkontroll och
HACCP.
Ett
riskbaserat angreppssätt förutsätter att övervakarna fördjupar sig i
företagens produktionssystem samt utvecklar kunskapen om livsmedlens
säkerhet. Veterinärförbundets projekt att få en regional hygieniker
till de regionala enheterna för
miljöhälsovård är värt understöd. Det
centrala målet för livsmedelslagen är att effektivera övervakningen,
trots att lagen inte, till mångas besvikelse, direkt tar upp övervakningens
centrala problem, bristen på resurser. Medicinerna för detta problem står
dock till buds i lagen. De som styr övervakningen, framför allt
Livsmedelssäkerhetsverket som påbörjar
sin verksamhet i maj, måste utarbeta ett övervakningsprogram
för att bistå planeringen av övervakningen i kommunerna.
Kostnadsbeläggningen av lagenlig planerad övervakning tillför
kommunernas livsmedelsövervakning så mycket som tio miljoner euro per
år. Denna tilläggsresurs bör kanaliseras till att utveckla övervakningen.
Företagen som är tvungna att agera
betalare förutsätter säkert högklassig och
väl planerad övervakning i utbyte för kostnaden. En garanti för
kvaliteten är en tillräckligt högt
utbildad reservpersonal.
Trots att
arbetsuppgifterna hela tiden har ökat har veterinärerna till dags
dato berömligt klarat av de uppgifter de anförtrotts. De senaste
tiderna har det dock hörts
uppgifter om att fl era veterinärer skulle vara villiga att sköta
enbart så kallade trevliga vårduppdrag och så att säga lämna de så
kallade tråkiga övervakningsuppgifterna
till andra. Denna differentiering av arbetsbilden
kan dock vara framtidens vision. Man bör dock minnas att varken
kommunernas eller statens resurser räcker till att upprätthålla system
på flera plan. Min egen tippning är
att samhällets primära strävan är att ta hand
om just de tråkiga uppgifterna. Också förändringen av folkhälsolagen,
som trädde i kraft i början av året,
befattar sig med den lokala miljöhälsovårdens
administration. Det gagnar veterinärerna att i detta förändringsskede
aktivt utöva infl ytande och också
lyssna på övriga parter.