Ett hål i vattnet

En långt utbildad professionell möter under sitt dagliga knegande otaliga utmaningar och motsägelsefulla situationer. De färdigheter man erhöll under utbildningen räcker inte längre till för att sköta den egna svarvmaskinen, utan nya kunskaper och nytt kunnande måste införskaffas kontinuerligt. Samtidigt borde man kunna och hinna taktiskt planera hur arbetet borde fördelas mellan aktörer och organisationer samt hitta på sätt att delegera sina egna uppgifter. Tidens melodi är att branschkunskaperna inom det egna facket inte längre vill räcka till för att ta hand om arbetet.

En skolad professionell är – eller borde i varje fall vara – medveten om sitt eget värde. Ju klarare uppfattningen om det egna kunnandet eller om den egna rollen i förhållande till andra är, desto lättare är det att förmedla bilden till förhandlingsparten. En klarhet om den egna positionen gör förberedelserna för förhandlingarna lättare. Att prova på och utveckla förhandlings- och kommunikationsfärdigheter kunde vara till en stor nytta tex för de krav på resurser som veterinärmedicinsk utbildning ställer. Det lönar sig att ta ut det mesta av besvärliga situationer, trots att det i och för sig inte är roligt att återvända till dem. I mindre eller större förhandlingssituationer lönar det sig i allmänhet inte förklara sig oumbärlig, emedan enkelspåriga, så kallade slutgiltiga, lösningar är dåliga kort i förhandlingssituationer. I spelet klarar man sig om man med svällande bröst måste sitta snett på grund av alla alternativa lösningsmodeller man har i bakfi ckan.

Årets veterinär för år 2005 har blivit vald, uppvaktad och blomsterprydd. Bakgrunderna för valet rapporteras from sida 247. Under en mans arbetsföra ålder har en mängd saker i kommunalveterinärens tjänstebild förändrats. I den stora publikens sinnebilder och de studerandes drömmar har kommunalveterinären ännu en bra klang. Den stora publiken är ofta lyckligt ovetande om kommunalveterinärens fl era kunskapsområden, om jourskyldighet, om den dualistiska som skötare och övervakare samt om arbetet för utkomsten. I fråga om arbetets helhetsbild kan en arbetsgivare höra till dessa lyckliga ovetande; att förklara sig oumbärlig är trots allt likvärdigt att såga den gren man sitter på. Om en aktör vill vara oumbärlig, varför skulle någon annan vilja ta ansvar för att skaffa vikarier eller ansvarsfördelning?

Inom sektorerna för privatpraktik och statsanställda forskare är det också till nytta med fl erkunnande och mångsidiga förhandlingstrumf i bakfi ckan. Det räcker inte enbart med yrkeskunnande när man också måste sköta om djurens ägare, företagets personalförvaltning och ekonomiska planering vid sidan av övrig sysselsättning. Inom forskningssektorn förorsakar bl.a. lönereformen gråa hår, vilket väcker frågan om arbetets verkliga målsättning. Också inom dessa sektorer är ren oumbärlighet ett rätt icke-flexibelt förhandlings- och planeringsinstrument.´

Också på fritiden kan oumbärligheten ställa till med stress och glädjelösa tilldragelser. Under sommaren kan man bra testa sin egen oumbärlighet. En sjö- eller havsstrand lämpar sig bra för testet och även inomhus befi ntligt vatten går bra att använda. Sätt ett fi nger eller kanske hela handen under vattenytan och ta upp den efter en stund. Resultatet är positivt om det blir ett hål i vattnet. Då kan ni lämna det ovan nämnda åt sitt eget öde.

Anna Parkkari
informatör och redaktionssekreterare, FM