Ministeriet motarbetar smittosamma djursjukdomar med lösa tyglar

”Var redo” – scoutens motto har också varit kommunalveterinärens andliga ledstjärna då man berett sig att bekämpa djursjukdomar, som med lätthet sprider sig. Strax efter att vi anslutit oss till EU bad och bönade länsveterinärerna erfarna kommunalveterinärer att bli beredskapsveterinärer. Allt grundade sig på en muntligt eller fritt formulerat skriftligt löfte mellan två erfarna tjänstemän, som gjordes av ren pliktkänsla. Först i förordningen om svinpest år 2002 används benämningen ”beredskapsveterinär” för första gången. Ett system som har byggts på vinglig och inoffi ciell grund har trots allt testats och visat sig vara fungerande i samband med att TSE-sjukdomarna uppenbarade sig i vårt land för ett par år sedan.

Med talkoanda kan man inte längre sköta dessa angelägenheter, utan förberedelserna för att utrota sjukdomar som med lätthet sprida sig måste omfattas av ett väl organiserat, planerat myndighetsarbete. I detta hänseende har man redan tagit det första steget – jord- och skogsbruksministeriet meddelade nyss i sitt cirkulär att tjänsteveterinärer som deltar i nationella beredskapsdagar kan för dagen fakturera 18,50 €/timme för maximalt tio timmar.

Det kommunala veterinärsystemet utgör en utomordentlig bas för den epidemiologiska utredningen och bekämpningen av djursjukdomar: kommunalveterinärerna känner till sitt område och sina gårdar, länsveterinärerna känner sina kommunalveterinärer och på fältet fungerar kommunikationen. Mycket återstår dock att utveckla. För några år sedan lades sjukdomsberedskapen till länsstyrelsernas resultatmål och där omnämns de sedan dess varje år. Detta har dock varit så gott som den enda riktlinjen för länsstyrelsen gällande organiseringen av lokal beredskapsundervisning. Då det inte har funnits gemensamma direktiv har länsveterinärerna utvecklat egna beredskapsövningar enligt eget gottfi nnande, varför mängden övningar och deras innehåll har varit mycket varierande. Övningarna bör å andra sidan också vara olika, emedan länens djurantal och djursammansättning varierar avsevärt.

I början av juni detta år utredde EU-kommissionens inspektörer centralförvaltningens, länsstyrelsernas och beredskapsveterinärernas förmåga att klara av möjliga sjukdomsutbrott. Även i denna granskningssituation riktades kritiken mot länsveterinärerna: planerna haltar, övningarna är inte tillräckligt omfattande, resurserna är inte tillräckliga. Nu är det hög tid för ministeriet att fatta ett stadigt tag i tyglarna och ge detaljerade beredskapskrav för djursjukdomar på regional- och lokalplanet. Vi behöver även klara direktiv för att utarbeta likriktade planer och övningar 

Riitta Aho 
Länsveterinär