Vår internationellt sett goda situation med mikrobläkemedelsresistens är inte en slump utan resultatet av långsiktigt arbete. Det är inte heller en självklarhet att den goda situationen fortgår utan det krävs nationell aktivitet, samarbete mellan olika aktörer och framför allt nationell satsning på denna viktiga angelägenhet. Som en konsekvent fortsättning på det förebyggande arbetet om mikrobers läkemedelskänslighet har de rekommendationerna om mikrobläkemedelsanvändnig, som fick sin början år 1996 och som styr användningen, nu uppdaterats.
Bristerna i uppföljningen av mikrobläkemedlens användning har i den nuvarande situationen ansetts vara problematisk. I fråga om uppföljningen är uppgifterna om förbrukningen av mikrobläkemedel enligt indikationer och djurslag bristfälliga, trots att Folkhälsoinstitutets nya utredning just nu lappar denna brist. Trots att den totala mängden använda mikrobläkemedel hos djur på en nationell nivå under de senaste åren stadigt har minskat, vilket beror på minskad användning inom produktionsdjurssektorn, kan den bristande uppföljningen i framtiden gömma otrevliga överraskningar. Därför rekommenderar arbetsgruppen en nationell satsning på uppföljningen av mikrobläkemedel.
De äldre mikrobläkemedlens låga riktdoser är problematiska för den behandlande praktikern. När den farmakokinetiska kunskapen tilltar har man tvingats höja på riktdoserna i en situation där restundersökningarna för de nya korrigerade riktdoserna är antingen bristfälliga eller saknas helt. Veterinärerna måste bli medvetna om detta problem och sträva till att införskaffa den kunskap som saknas så fort som den blir tillgänglig för varje enskilt preparat. Å andra sidan borde man här också känna ett nationellt ansvar, och så snabbt som möjligt samla in den information som saknas samt göra den tillgänglig för veterinärer.
På produktionsdjurssektorn har man under de senast gångna åren på ett betydelsefullt sätt förmått minska på användningen av mikrobläkemedel i huvudsak genom preventiva veterinärmedicinska åtgärder. Ett exempel på detta är mjölkkorna, hos vilka förekomsten av den besvärliga bakterien S. aureus märkbart har minskat. På motsvarande sätt har det aktiva förebyggande arbetet mot grishosta genom saneringsmetoder väsentligt minskat på massanvändningen av mikrobläkemedel. Vid horisonten hägrar ett Finland fritt från grishosta. Produktionsautomatiseringen och effektivitetsmaximeringen i djurproduktionen går för långt om man åter behöver hjälp av en tilltagande mängd mikrobläkemedel. I detta hänseende bör veterinärerna under kommande tider vara på sin vakt.
Inom smådjursmedicineringen odlas, speciellt i den amerikanska litteraturen, en stark tilltro till styrkan av mikrobläkemedel med brett spektrum. Flera mediciner som tillhör gruppen fluorokinoliner, vilka på humansidan i princip har reserverats som reservmediciner, har under de senaste åren introducerats på marknaden. Mikrobläkemedelsgruppen har ansett det vara nödvändigt att poängtera vissa principer i mikrobläkemedelsmedicineringen. Behandlingen bör ske med möjligast smalt spektrum och behandlingen bör framför allt vara vetenskapligt verifierad. Speciell uppmärksamhet borde fästas vid användningen av sådana läkemedel som används i behandlingen av multiresistenta bakterieinfektioner eller mot vilka resistensen snabbt utvecklas. Mediciner ur fluorokinolingruppen bör man använda endast i svåra fall och i enlighet med påvisad känslighet.
Arbetsgruppen anser det vara speciellt viktigt att rekommendationerna i framtiden uppdateras oftare. Därtill borde veterinärmedicinen lära sig av humansidan för att skapa rekommendationer om gängse behandling som en del av den finska veterinärmedicinen och börja med de viktigaste infektionssjukdomarna och de oftast återkommande diagnoserna. I detta arbete behöver myndigheterna inte nödvändigtvis inte vara den aktiva parten, utan all kompetent aktivitet är välkommen i denna fråga. Man måste framförallt sträva till att bibehålla vår goda resistenssituation som inom produktionsdjurssektorn är en betydelsefull nationell styrka och en konkurrensfördel. Också inom sällskapsdjurssektorn är detta betydelsefullt emedan husdjuren också i framtiden behöver mikrobläkemedel, som har bibehållit sin kraft, för att trygga sin hälsa.
Olli Peltoniemi
HUVMF, Saari enheten