Framtidens arbetarskydd skapas idag!

Kommissionen för revidering av lagen om skydd i arbete överlämnade sitt betänkande till omsorgsminister Osmo Soininvaara den 20.12.2001. Kommissionens uppdrag var att utreda behovet att revidera lagen om skydd i arbete och på denna grund förbereda lagförslagen. I det nya lagförslaget upplyfter man också arbetets psykiska och fysiska belastning, hot om våld, störande och övrigt osakligt bemötande samt ensamarbete till samma nivå som den traditionella säkerheten av maskiner och anordningar och strävan till att hindra olycksfall och yrkessjukdomar. Arbetsgruppen föreslår att lagen från år 1958 ersätts med en helt ny lag som fortfarande kommer att heta "lag om skydd i arbete".

Lagförslagets centrala målsättning att systematiskt igenkänna och utreda de olägenheter och riskfaktorer på arbetsplatsen som inverkar på arbetsplatsens arbetssäkerhet och -hälsa. Genom planerade och långsiktiga åtgärder kan man försäkra sig om att arbetstagarnas hälsa och säkerhet bibehålls under hela arbetslivet. Alla potentiella olägenheter och riskfaktorer borde kollas upp på alla arbetsplatser. Arbetsgruppen kallar verksamhetsmodellen för säkerhetsledarskap, som ses som en del av kvalitetsledarskap. Arbetsgivaren har ansvaret för arbetsmiljöns säkerhet och sundhet.

Det centrala är att bemästra säkerheten. Arbetsgivaren bör minimera risknivån så att arbetstagaren hälsa utsätts för fara i så ringa grad som möjligt. Olägenheter och riskfaktorer skulle t.ex. vara sådana arbetsförhållanden och -metoder som utsätter arbetstagaren för fysisk fara eller arbetsrelaterade sjukdomar. Det kunde röra sig om hälsovådliga belastningsfaktorer, såsom oskälig tidspress, överbelastning med information, arbetsplatsens ergonomi eller hot om våld i arbete. Problem som skapas av dysfunktionell arbetsgemenskap, trakasseri och mobbning kunde också komma inom ramen för utredning av riskfaktorer.

Det centrala i arbetssäkerhet är alltjämt förebyggandet av olyckor. I arbetsgruppens betänkande konstateras att olyckorna koncentreras till vissa branscher. Det är nödvändigt  att fästa speciell uppmärksamhet vid olyckskänsliga branscher och man bör snabbt reagera på unga kvinnors försämrade arbetssäkerhetssituation.

I veterinärers arbetsmiljö finns åtskilliga faktorer som hotar hälsan. Trots det finns det i Finland ringa offentligt finansierad forskningskunskap i saken. Veterinärförbundet har låtit utföra två egna utredningar om veterinärers arbetsförhållanden. Som sådana räcker de inte ensamma till för att på ett avgörande sätt rätta till arbetsförhållandena.

Enligt veterinärförbundets förfrågan om hälsa och välfärd år 2000 arbetar 26 procent av veterinärerna och 50 procent av kommunalveterinärerna ensamma. Femtiofyra procent av kvinnorna och 66 procent av männen ansåg risken för en olycka vara relativt stor eller stor.

För en veterinär är det av väsentlig betydelse att uppsöka läkare för att reda ut och behandla varje olycksfall i arbetet. I fall tilldragelsen inte officiellt genast bokförs kompliceras situationen. Senare kan det uppstå dispyter om huruvida det över lag handlar om en arbetsolycka. Vederbörande kan bli utan ersättningar som hör till honom/henne. Därtill blir olyckor som veterinärer råkar ut för inte lagda till statistiken och problemen i branschens arbetssäkerhet kommer inte i dagen. Enligt lagförslaget skulle också arbetstagarna vara skyldiga att sköta om sin egen och andras säkerhet.

Det moderna arbetslivet har med sina många olika verksamheter blivit invecklat. Också lagstiftningen bör följa med förändringarna i samhället. Hoppeligen förbättrar den nya lagen om skydd i arbetet också veterinärernas arbetsvillkor. Nu är tiden inne att klart påvisa för arbetsgivarende faktorer som försämrar arbetssäkerheten för arbetsgivaren och sålunda verka på framtiden; var och en av oss i vår egen arbetsgemenskap.

Marjut Hämäläinen,
chefredaktör