Vi veterinärer bär på ett stort ansvar för folkhälsan och djurens välfärd. Vissa uppgifter har anvisats endast oss som utbildats till veterinärer. Arbetet är krävande, och både kunderna och samhället väntar att vi ska lyckas.

Vår yrkeskår kan bestämma rätt självständigt hur de uppgifter som samhället anvisat oss ska skötas på bästa möjliga sätt. Den stora makten och ansvaret skapar ett behov av att reglera verksamheten även med hjälp av interna regler och anvisningar inom yrkeskåren. Veterinärförbundet har länge haft både en etisk kod och kollegialitetsregler. De uppdateras regelbundet, senast nu i höstas.

Kollegornas stöd är viktigt för att utvecklas och orka arbeta som veterinär. Oron över att kollegialiteten försvagas har ökat bland veterinärerna. Även läkarna diskuterar förändringen hos dem.

På grund av den snabba ökningen av antalet veterinärer och differentieringen av befattningsbeskrivningarna känner vi varandra dåligt. Våra erfarenheter från studietiden eller utövningen av veterinäryrket förenar oss mindre än tidigare.

Det slår ofta gnistor kring interna diskussioner inom yrkeskåren när människor närmar sig frågan från mycket olika utgångspunkter. För att öka den inbördes förståelsen måste vi öppet lyssna på och skapa en uppfattning av den andras synpunkt.

När vi kamratligt försöker lösa meningsskiljaktigheter mellan kollegor och samtidigt minns att vi själva kan ha fel, handlar vi kollegialt. När vi förhåller oss välvilligt till varandra och håller oss från att kritisera kollegor för kunderna, ökar också vår inbördes uppskattning. Uppskattningen för hela yrkeskåren bygger delvis på hur vi uppskattar varandra. Det finns skäl att försöka öka uppskattningen för veterinäryrket.

Den pågående landskapsreformen både utvecklar och prövar kollegialiteten. Beredningen för samman veterinärer för att diskutera och lära känna varandra. Somliga kan känna att deras ställning är osäker vid reformen, medan somliga kan se en möjlighet att driva sina egna intressen förbi andra. Vi måste fokusera på att uppnå det gemensamma målet om ett övergripande miljö- och hälsoskydd i landskapen, där uppgifterna sköts ändamålsenligt med tillräckliga resurser, och även det privata serviceerbjudandet kartläggs och beaktas. Livsmedelssäkerheten ska hållas på en hög nivå, veterinärhjälp ska finnas att få för alla djur på ett rimligt avstånd och för ett rimligt pris under alla tider på dygnet, djursjukdomar ska kunna upptäckas och bekämpas snabbt och djurskyddstillsyn ska utföras som pararbete av veterinärer. Det ska finnas tillräckligt många veterinärer för att sköta alla veterinäruppgifter i landskapet och det ska inte finnas ett behov av att utvidga befogenheten till andra anställda i landskapet.

Veterinärförbundet har under sin 125-åriga historia varit med om en mängd olika förändringar. Genom samarbete har veterinärerna kunnat driva frågor i önskad riktning. En ökande arbetslöshet samt försämringar för anställda inom den privata sektorn är nya fenomen i vår bransch. Även reformer vid universiteten och statens ämbetsverk belastar personalen. Centrala mål för Veterinärförbundet är att omvända sysselsättningstrenden och att stärka arbetstagarnas ställning.   
Veterinärförbundet är en sammanhållande länk mellan medlemmarna. När förbundet firar sitt 125-årsjubileum ordnas olika evenemang under året. Vi önskar att veterinärerna deltar i dem och stärker kollegialiteten.

Gott nytt år, kollegor, och grattis till vårt förbund som fyller 125 år!

Päivi Lahti
Ordförande för Finlands Veterinärförbund