Veterinärdagarna – denna årligen återkommande ljusglimt mitt under den mörkaste tiden på året – står återigen för dörren. Bland en mängd goda alternativ valdes mikrobläkemedelsresistens som dagarnas genomgripande tema – ett ämne som har varit aktuellt under flera årtionden och hela tiden blir viktigare. Till exempel enligt WHO är mikrobläkemedelsresistensen ett av de allvarligaste hoten mot vår hälsa, och i värsta fall är vi på väg mot ”en post-antibiotisk tid”, då människor och djur dör av infektioner som tidigare kunde skötas enkelt. Eller börjar vi kanske redan vara där?

För veterinärer torde det vara självklart att vår yrkeskår har en nyckelposition i den globala kampen mot mikrobläkemedelsresistens, givetvis vid sidan av många andra yrkesmänniskor inom medicin och vårdvetenskap. Trots att den finländska veterinärkåren är relativt liten, stämmer det säkert att det inte finns en entydig, unison konsensus kring riktlinjer om detta tema (heller), utan vi behöver en öppen diskussion mellan experter inom olika områden. Praktiker inom det vidsträckta fältet av små- och stordjur ser i sitt dagliga arbete vilka bakteriesjukdomar som förekommer i vårt land, och får samtidigt en känsla för vilken vårdpraxis som fungerar och inte fungerar. De veterinärer som utför praktiskt vårdarbete får säkert också trolla med orden då de förklarar för djurägarna varför bredspektrumantibiotika som ägaren önskat inte kan användas för att vårda en kär familjemedlem. De kollegor som arbetar med forskning följer med internationella observationer om att mikrobläkemedelsresistens blir vanligare och utför ett viktigt arbete med finländskt material för att hitta svar på frågor som just vi undrar över.

Myndigheterna arbetar med lagstiftning och läkemedelsövervakning såväl i Finland som inom EU och globalt, och funderar på metoder som sektorn kan använda för att rädda mikrobläkemedlens effekt. Vi får information från våra kollegor inom läkemedelsindustrin om nya innovationer inom mikrobläkemedel, och även idéer för ny vårdpraxis som eventuellt är fri från mikrobläkemedel. Veterinärer som arbetar inom många av våra intressentgrupper påverkar åsikter och syner på mikrobläkemedelspraxis inom sina områden. Vi behöver alla dessa påverkanskanaler.

Trots mångfalden inom verksamhetsfälten och synpunkterna är den gemensamma fronten hos vår yrkeskår en stor styrka även i diskussionen kring mikrobläkemedelsresistens. Det finns givetvis inget behov av att bli en ekokammare, men enighet kring stora riktlinjer ger styrka åt kommunikationen. Veterinärerna har kollektivt mycket att ge i kampen mot mikrobläkemedelsresistens, och det lönar sig för oss att aktivt lyfta fram vår breda kompetens, för det kommer ingen annan att göra!

Och visst finns det många andra teman än mikrobläkemedel på dagarna. Förhoppningsvis hittar alla något som intresserar dem i programmet, oavsett verksamhetsfält. När Veterinärdagarna är klappade och klara, och när vi har klarat cocktailfesten, önskar utbildningsutskottet som bekant gärna feedback: vad har vi lyckats med och vad kunde vi göra bättre? Feedbacken ger en bra utgångspunkt för att börja planera nya och allt bättre Veterinärdagar. Utbildningsutskottet tar inte heller alls illa upp om nya, innovativa kollegor vill komma med i vår verksamhet, och vi önskar alla hugade välkomna med!

Tanja Lähteinen
Ordförande för Veterinärförbundets utbildningsutskott